Fredag
Det är fredag och dagen har varit ovanlig men ändå ganska mycket som vanligt. Kvällen blev sen igår, morognen blev tidig. Åkte till Malin igår kväll vid 21 tiden, sov på soffan hemma hos henne och Abbe. Mys <3 Tack för pratstunden min stjärna.
Vid 4:15 ringde klockan och jag stuttsade mer eller mindre upp ur soffan. Gick in på toaletten, sminkade mig, borstade tänderna och tog på mig kläderna. Gick ut i snön, jag pulsade ner till skylten där du sedan kom och hämtade mig =)
Trevlig tur i Norge, samtalsämnena tog aldrig slut. Jag är stum av förvåning.
Nu är jag hemma och jag sitter och lyssnar på lite julmusik på Youtube. Jag är förbannat jävla trött så det är ungefär vad jag orkar göra nu. Tacon görs iordning ute i köket och jag har nattlinne samt raggisar på mig. Det är mys på hög nivå.
Jag kollade min bilddagbok för första gången på många dagar, jag möttes av en förvåning. Jag vet att du läser min blogg och jag vet att du förstår att det är dig jag skriver om nu M. Vi pratade på riktigt på tåget igår för första gången på flera månadersen. Det kändes något, något magiskt. Jag förstår inte, vi har ju glömt varandra? Vi har ju gått vidare, åt varsitt håll. Varför kände jag så? Varför möttes våra blickar? Varför kramade jag dig automatiskt sen när vi skulle skiljas åt?
Jag förstår inte, jag är förvirrad. Totalt sinnesförvirrad.
Måste ringa mitt hjärta nu och berätta om det magiska. Jennifer du är underbar. <3
Vid 4:15 ringde klockan och jag stuttsade mer eller mindre upp ur soffan. Gick in på toaletten, sminkade mig, borstade tänderna och tog på mig kläderna. Gick ut i snön, jag pulsade ner till skylten där du sedan kom och hämtade mig =)
Trevlig tur i Norge, samtalsämnena tog aldrig slut. Jag är stum av förvåning.
Nu är jag hemma och jag sitter och lyssnar på lite julmusik på Youtube. Jag är förbannat jävla trött så det är ungefär vad jag orkar göra nu. Tacon görs iordning ute i köket och jag har nattlinne samt raggisar på mig. Det är mys på hög nivå.
Jag kollade min bilddagbok för första gången på många dagar, jag möttes av en förvåning. Jag vet att du läser min blogg och jag vet att du förstår att det är dig jag skriver om nu M. Vi pratade på riktigt på tåget igår för första gången på flera månadersen. Det kändes något, något magiskt. Jag förstår inte, vi har ju glömt varandra? Vi har ju gått vidare, åt varsitt håll. Varför kände jag så? Varför möttes våra blickar? Varför kramade jag dig automatiskt sen när vi skulle skiljas åt?
Jag förstår inte, jag är förvirrad. Totalt sinnesförvirrad.
Måste ringa mitt hjärta nu och berätta om det magiska. Jennifer du är underbar. <3
För det är så det ska va.
Kommentarer
Postat av: Malin
Tack själv! Älskar dig!
Trackback
