Sara Danielsson

Jag önska inneligt att jag kunde skriva att snön vräker ner och gräsmattan som ligger tätt bredvid huset blivit täckt av vit pudersnö nu. Att den första åkturen i pulkan är avverkad och att jag för första gången i mitt liv har varit ute och sladdat med min alldeles egna bil. Det är lätt att sväva iväg, när man sitter och tänker. Det är som att man blir blind, blind för verkligheten.

Idag, den andra december tjugohundraåtta känner jag mig faktiskt väldigt hel. Trotts att du lämnat mig, trotts att du inte litar på mig och trotts att du inte längre står mig lika nära. Dessa tre du jag skriver om är tre olika du, tre olika du i form av tre olika personer. Tre olika individer med tre olika bakgrunder och med tre olika identiteter. Jag önska att jag fick tillbaka två av dessa tre du, det är bara en jag aldrig mer vill se, höra eller känna. Detta du är ganska nyinflyttat/utflyttat.

Det har hänt mycket i mitt liv det senaste men en sak vill jag speciellt lägga vikt vid att berätta för er. Jag minns så väl den där dagen då vi på riktigt började prata igen. Då vi började dela med oss av dessa eviga tankar som bor inne i våra små blonda huvuden. Alla dess ord som så ofta förut formades mellan våra läppar. Det är vi igen, det känns så obeskrivligt bra.
Vi ringer varandra och är upprörda, vi skickar kluriga historier på sms, vi bombar varandra på msn och vi umgås så som vi gjorde förr. Allting känns som då, på den tiden då vi var två mopedtokiga galningar. Vi åkte långväga, kortväga och knappt några meter ibland. Mopeden var vårt färdmedel. Det var med hjälp av den vi kunde göra alla busiga saker som vi faktiskt gjorde. Nu är vi på en ny nivå, vi upptäcker nya saker ihop. Vi har ett lite lugnare tempo men impulsitiveten är fortfarande lika hög.
Du betyder så obeskrivligt mycket för mig, jag önska det fanns ett starkare ord än Jag älskar dig. Det räcker inte till för mig, när jag vill beskriva min kärlek och min tacksamhet över att det är du och jag igen. Jag är evigt tacksam att du är den som behåller mina hemligheter. Att det är du som delar med dig av dina tankar och att det är med mig du vill dela med dig av den där ganska obetydliga händelsen som hänt i skolan eller den där blicken du fått i korridoren. Att skriva ditt namn vore kanske vara en självklarhet för många, men jag vill inte det. Ni som inte förstår vem den här ängeln är, känner inte mig. Inte lika bra som du, min älskade vän.

Ibland känner man för att göra något extra, det gjorde jag idag. Så här fick ni dagens lilla extra sak. Tack!

Varma kramar.