Sara Danielsson

Det finns nog inget som hjälper, Det finns nog inget som kan få mig att sluta känna såhär.
Det finns nog ingen som kan få mig att sluta hoppas. Det finns nog ingen som kan få mig att blunda.

Nu har det gått en tid, allt har känts bra på avstånd. Men så såg jag dom, igår vid tåget.
Allting rasade, min mur jag byggt upp för att skydda mig ifrån er, mina tankar om att lyckan inte finns, min naturliga känsla över att det inte kommer att hålla. Allt försvann och jag har förstått att det är som det är och kommer inte att bli annorlunda. Det finns inget brinnande hopp längre. Den lågan har slocknat sen en tid tillbaka. Men jag behöver någon, någon att reda ut mina tankar med. Jag vet en som skulle passa perfekt. Du vet också vem du är!

Jag hatar att jag inte kan blunda så hårt så att jag ingenting ser. Jag hatar att jag inte kan låtabli att titta när något så ömt är i min närhet.