Måndag
Regnet öser ner, det är en blandning mellan hagel och bara vanligt hårt regn. Det isar till i hjärtat när jag kollar ut. Jag älskar dagar då frosten ligger tät med marken och dagar då pudersnö är landskapets täcke. Jag älskar känslan då rök blåses ut ur munnen, kall frossa som blir till rök. Vattenångan syns sådär magiskt.
Det är måndag och min faster fyller år, Grattis.
Det är en väldigt konstig dag idag, jag har verkligen gått och tänk på DIG hela dagen och jag kan inte vika bort tankarna. För dom återkommer gång på gång. Dessutom har en oro känsla väckts inne i kroppen. Det känns som jag inte längre är ensam om att stå på mina ben. Det känns som att någon mer finns där. Näst intill omöjligt, men inte helt. Jag börjar bli rädd. Lingonsylt är rött, hallon lika så.
Varje andetag jag tar och varje steg jag tar för mig närmare tanken av ett perfekt liv. Ett liv fullt av glitter och glamor. Är det kanske så att jag någon dag kommer att känna mig lyckad och behövd. Kanske kommer även den dagen till mig och mitt hem. Jag längtar efter att gå till ett jobb, som jag stortrivs på. Som 'är mitt, mitt egna jobb. Ta hand om barn, papper eller presenter det spelar ingen roll. Men det skall ge samhället något, så som pantburkar ger fattiga varelser en chans att överleva.
Det har blivit lov, höstlov. Det är vecka 44 om jag inte helt missminner mig. Jag har längtat efter den här veckan så jag blivit tokig det senaste och nu när tiden slagit in blir jag stressad. Det är så mycket jag vill hinna med, både roliga och tråkiga saker. Idag har jag i alla fall jobbat min första dag på lovet och det kändes skönt och roligt. Jag kan allt oftare besvara kunders befrågningar med en säker ton. Det gör mig glad.
Jag har lyckats med ett mål, tror jag. Det var igår jag bestämde mig, på riktigt. Sista var tagen, jag gav till och med bort en till Ida. Det känndes sjukt men ändå bra. Jag vill verkligen lyckas. Ingen annan skall behöva taskada i min närhet för att jag skall få i mig det där onödiga. Gift.
Idag gjorde jag bort mig, jag gick till ICA för att handla lite saker till mamma. Väl i kassan så tog jag upp medlemskortet och skulle dra det. "Fel tid" stod det, aha tänkte jag jag provar igen. Kassörskan skrattade till och sa "det här är inte coop det är ICA" röd i ansiktet la jag ner kortet igen och log med ett lite osäkert leende tillbaka mot den vanligtvis sura tanten som tog betalt. Jag fick betalat och när jag skulle slåin koden så stod en kärring bakom mig och kollade min kod, vilket freak. Det jag ville säga med det här, var inget speciellt.
Nu är det dags att spotta ut tuggetmit och ta in ett nytt. Ett med melonsmak, det är min favorit.
Ha det bäst, en kan bli två. Två måste bli tre. // Sara
Det är måndag och min faster fyller år, Grattis.
Det är en väldigt konstig dag idag, jag har verkligen gått och tänk på DIG hela dagen och jag kan inte vika bort tankarna. För dom återkommer gång på gång. Dessutom har en oro känsla väckts inne i kroppen. Det känns som jag inte längre är ensam om att stå på mina ben. Det känns som att någon mer finns där. Näst intill omöjligt, men inte helt. Jag börjar bli rädd. Lingonsylt är rött, hallon lika så.
Varje andetag jag tar och varje steg jag tar för mig närmare tanken av ett perfekt liv. Ett liv fullt av glitter och glamor. Är det kanske så att jag någon dag kommer att känna mig lyckad och behövd. Kanske kommer även den dagen till mig och mitt hem. Jag längtar efter att gå till ett jobb, som jag stortrivs på. Som 'är mitt, mitt egna jobb. Ta hand om barn, papper eller presenter det spelar ingen roll. Men det skall ge samhället något, så som pantburkar ger fattiga varelser en chans att överleva.
Det har blivit lov, höstlov. Det är vecka 44 om jag inte helt missminner mig. Jag har längtat efter den här veckan så jag blivit tokig det senaste och nu när tiden slagit in blir jag stressad. Det är så mycket jag vill hinna med, både roliga och tråkiga saker. Idag har jag i alla fall jobbat min första dag på lovet och det kändes skönt och roligt. Jag kan allt oftare besvara kunders befrågningar med en säker ton. Det gör mig glad.
Jag har lyckats med ett mål, tror jag. Det var igår jag bestämde mig, på riktigt. Sista var tagen, jag gav till och med bort en till Ida. Det känndes sjukt men ändå bra. Jag vill verkligen lyckas. Ingen annan skall behöva taskada i min närhet för att jag skall få i mig det där onödiga. Gift.
Idag gjorde jag bort mig, jag gick till ICA för att handla lite saker till mamma. Väl i kassan så tog jag upp medlemskortet och skulle dra det. "Fel tid" stod det, aha tänkte jag jag provar igen. Kassörskan skrattade till och sa "det här är inte coop det är ICA" röd i ansiktet la jag ner kortet igen och log med ett lite osäkert leende tillbaka mot den vanligtvis sura tanten som tog betalt. Jag fick betalat och när jag skulle slåin koden så stod en kärring bakom mig och kollade min kod, vilket freak. Det jag ville säga med det här, var inget speciellt.
Nu är det dags att spotta ut tuggetmit och ta in ett nytt. Ett med melonsmak, det är min favorit.
Ha det bäst, en kan bli två. Två måste bli tre. // Sara
Kommentarer
Trackback