Tisdag
Det är tisdag och jag sitter i min lägenhet och äter halon och blåbär. Det är gott, men hade varit ännu godare om jag hade haft en klick med glass till också. Idag har det varit en ganska konstig dag. Den började med att jag nästan försov mig till Alternativ medicin men tack vare Ida så vaknade ja 15 minuter innan vi skulle mötas vid min entré. Efter lektioen var det dags att nästan springa hem för att hinna skriva naturkunskape, den skulle vara inne 1,5 timmar efter att jag kom hem. Stress stress stress. Tack Wikipedia du räddade mig. Efter att jag stress skrivit en uppgift på 6 frågor så blev jag helt utmattad, jag är så himla trött nu för tiden. Jag somnade och vaknade klockan 16 igen eller nej 15,48 var klockan.
Nu sitter jag här, pigg piggare piggast i min säng och kollar på MADE på MTV; inte alls skoj faktiskt. Men ikväll är mitt favorit program, nämligen Andra avenyn. Jag är het beroende av det.
Det känns som att livet håller på att ta en vändning, jag vet inte om jag blickar tillbaka till tiden för ungefär 3 år sen eller om jag skall sudda ut och tänka på vad som nästan håller på att hända nu. Hade inte ryckten funnits så hade det nog varit någon vid min sida nu. Vad har folk emot att jag vistas ute, vad har folk emot min existens?
Ibland ställer jag mig frågan ut i tomma luften, för vem skulle väl våga svara på frågan? - Jag fick till och med mothugg efter att jag dansat, galet på en scen. Jag såg det, en det vet inte du. Rivaler.
Vänskap är något jag lever på just nu, jag skulle aldrig klara av livet i Uddevalla, Sveriges stenigaste stad utan mina älskade vänner. Jag saknar dock stunderna med två av mina gamla vänner. Ni försvan ifårn mig, för några veckor sen. Förlåt. Jag vågar inte fråga om vi kan hitta på något eller om vi kanske kan stryka ett sträck. Händelsen var konstig och onödig.
Jag pratade tidigare om att livet nog håller på att ta en vändning, anledningen till att jag känner så är för att många tar kontakt igen och återupplivar minnen som så länge legat i graven och vilat. Det är som att blommans knoppar pånytt brister, till en stor grönskande blomma. Jag har pratat och grubblat. Det finns en jag saknar på tok för mycket, men jag vågar inte säga det til dig. Jag är rädd för att träffa dig. Och nej det är inte Jesper jag menar, du kan vara lugn!
Nu kanske det är dags att avrunda här, så att min stukade hand inte blir allt för svullen igen. Hallonen väntar.
Dansa lugnt // Sara
Nu sitter jag här, pigg piggare piggast i min säng och kollar på MADE på MTV; inte alls skoj faktiskt. Men ikväll är mitt favorit program, nämligen Andra avenyn. Jag är het beroende av det.
Det känns som att livet håller på att ta en vändning, jag vet inte om jag blickar tillbaka till tiden för ungefär 3 år sen eller om jag skall sudda ut och tänka på vad som nästan håller på att hända nu. Hade inte ryckten funnits så hade det nog varit någon vid min sida nu. Vad har folk emot att jag vistas ute, vad har folk emot min existens?
Ibland ställer jag mig frågan ut i tomma luften, för vem skulle väl våga svara på frågan? - Jag fick till och med mothugg efter att jag dansat, galet på en scen. Jag såg det, en det vet inte du. Rivaler.
Vänskap är något jag lever på just nu, jag skulle aldrig klara av livet i Uddevalla, Sveriges stenigaste stad utan mina älskade vänner. Jag saknar dock stunderna med två av mina gamla vänner. Ni försvan ifårn mig, för några veckor sen. Förlåt. Jag vågar inte fråga om vi kan hitta på något eller om vi kanske kan stryka ett sträck. Händelsen var konstig och onödig.
Jag pratade tidigare om att livet nog håller på att ta en vändning, anledningen till att jag känner så är för att många tar kontakt igen och återupplivar minnen som så länge legat i graven och vilat. Det är som att blommans knoppar pånytt brister, till en stor grönskande blomma. Jag har pratat och grubblat. Det finns en jag saknar på tok för mycket, men jag vågar inte säga det til dig. Jag är rädd för att träffa dig. Och nej det är inte Jesper jag menar, du kan vara lugn!
Nu kanske det är dags att avrunda här, så att min stukade hand inte blir allt för svullen igen. Hallonen väntar.
Dansa lugnt // Sara
Kommentarer
Trackback
