Sara Danielsson

Nu har vi smällt raketer, skålat med skumpa, sprutat skumpa, fått nyårskyssen och allting är som det borde. Bakruset har smugit sig fram och med det förstår jag att kvällen igår blev lyckad. Jag firade inte med dom jag trodde att jag skulle fira med, men jag är så glad att jag gav kvällen en chans. Jag tvekade till en början, men allting föll på plats ganska snart. Bäst var vid 21 tiden, då dom andra kom. Jag hade ju sätt er, allihopa. Och ni hade sätt mig, innan? Jag förstår inte. Jag hamnade i den där tragiska situationen då jag tänkte "Varför kan han mitt namn?" Men varför skulle det vara mer konstigt att dom visste mitt än att jag visste deras? Nu är det 2009 och det känns redan bra.

Jag ser tillbaka på året 2008 med lite skeptiska ögon. Vet egentligen inte om jag är nöjd eller missnöjd med mina handlingar. För det mesta har jag känt att livet är ganska värt ändå. Samtidigt som jag känt lite ångest och lite vemodighet. Jag tror att allt jag gör har en baktanke, men jag är inte säker. Det kanske är så att allt man gör är meningen. Ingenting kan kontrolleras, eller bestämmas i förtid. Det är konstigt att man förstår så bra, för egentligen förstår jag ingenting.

Varje gång jag skrivit ett inlägg får jag komentaren, Sara jag fattar aldrig vad du pratar om i din blogg. Som svar brukar jag knappa fram - Nej det är meningen. Allt i min hjärna är som en stor gröt, ingenting får att riktigt bena ut och lösa. Det bara är så. Men jag är nöjd och jag har vant mig med att inte kunna tänka klart.

Det är dags att än en gång ta del av det nya året. Hoppas att ni andra stjärnor i mitt liv fick en bra nyår. Det kändes tomt att inte fira med er, dom gamla men det är en smäll jag får ta. Det är en gemensam sak att fixa.

Linnea, förgylde ännu en kväll i mitt liv. Du är oslagbar. Tack för julklappen, den var så fin. "Sara, den symbolen som är på julklappen symboliserar vad du är för mig"  I paketet låg ett halsband med en stjärna, jag blev så glad. Du är lyckan.

---