Sara Danielsson

Det är måndag, väldigt seg måndag.
Jag kommer ihåg hur mina dagar såg ut när jag bodde inne förre gången, alltså när jag gick första året på gymnasiet. Då hade jag aldrig en ensam stund. Det var alltid någon söt liten vän som hängde med efter skolan. Sov totalt 10 nätter ensam, nu har jag ungefär samanlagt sovit 10 nätter MED någon. Tänk vad saker förändras. I och för sig så hade jag dig då men ändå. Anledningen till att jag kom på att den här måndagen är riktigt seg och det saknas gott sällskap är för att jag vaknade precis upp, efter att råkat somna så skönt bredvid min dator. Sovluren blev på 2h. Bra, nu får jag sitta uppe hela natten och plugga det är perfekt. Bra Sara!!


Är det min tur att kasta skit tillbaka på dig nu? Eller ska jag visa att jag är mognare än dig och bara dissa dig och dina falska påståenden? Jag blir trött när man inte ens får lov att säga det man vill, till vem man vill. Falska spel och lösrykta ord poppar direkt upp från ingenting. Inte ett hej i konversationen, bara rakt på sak. Jag stör mig så att det snart exploderar inom mig. Hur långt kan man gå, innan man som äldst ska säga till att det är fel riktining resan är påväg mot? Och föresten, sluta läs min blogg.


Förlåt, jag har ingen bra dag idag. Men jag längtar till lördag <3