Söndag
Jag gick isär när du skrev orden till mig, delades mitt itu.
Jag gick isär när du skrev orden till mig, rakt av på mitten.
Det var ett tag sen som jag hade målat upp en sån här bild där jag och en till var med.
Ni vet en sån där bild som är sockersöt och full av varm kärlek.
Det var ett tag sen som jag hade målat upp en sån här bild, då jag var i centrum och var lyckligast av oss alla.
Ibland börjar jag tro att det finns någon där uppe som bestämmer för mig och över mig.
Som att det är någon som sitter där uppe och säger åt mina nära vad dom ska säga och vad dom inte ska säga. Tillexempel, ena dagen blir jag jätte utskälld och nästa dag kommer ett förlåt från samma mun. Är det i sånna lägen man ska kasta det man har och öppna famnen igen? Eller är det då man ska be dom små att dra dit pepparn växer?
Jag har så länge funderat på hur jag ska göra med vissa personer, hur mycket mer energi dom är värda att få. Jag har kommit fram till det att, det får bli som det blir.
Jag spenderade helgen med min älskling, Emma <3. Vi hade så mysigt och trevligt. Inatt åkte jag hem från henne, för jag orkade inte ligga i hennes säng och ledsna ner hela stämningen. Kvällen började med att vi typ bestämde oss för att dra på fest, sedan tappade vi stinget och vi la oss slött och gött i sängen. Då fick jag det där jävla sms.et och stämningen skönk till botten. Emma, dom klapparna jag fick på huvudet av dig var guld värda och dom få orden vi fick fram om situationen ekar i min hjärna nu. Skit i det här!
Klockan 3 inatt ringde min mobiltelefon, jag kollade på displayen och jag blev helt varm i kroppen. VAR DET ÖDET?
Jag svarade inte, jag blev ju så nervös. Jag låtsades att det var en dröm och jag somnade om. Efter 10 minuter ringde det igen och samma namn kom upp på skärmen. Okej tänkte jag, det kanske har hänt något? ELLER VILL *pip* BARA PRATA? jag svarade och jag möts at frågan "Sover du gumman?"... VADÅ GUMMAN? herregud. Jag blev helt nöjd i kroppen och svarade glatt som en makrill "Nej nej, eller joooo lite kanske men int enu längre".. Sedan kom frågan som jag alltid brukar få -Sara kan du köra hem mig? Då försvann hoppet om att det bara var ett samtal "för att". Jag svarade nej och bad *pip ringa runt och höra av sig om dom inte hittade någon som kunde köra dom. Sedan klickade jag bort samtalet, men jag svslutade med puss. När jag vaknade i morse då hade *pip* ringt 4 gånger och skickat 1 sms. Jag föll nog tillbaka på ruta 1 igen. <3<3<3<3<3!
Jag är som ni hör väldigt kluven och förvirrad. Jag vet inte vad jag vill och hur jag vill. Jag låter tiden lösa mina gåtor. Det är dags att fatta ett beslut, om en ärlig chans eller inte.
Vi hörs, ta hand om er
Jag gick isär när du skrev orden till mig, rakt av på mitten.
Det var ett tag sen som jag hade målat upp en sån här bild där jag och en till var med.
Ni vet en sån där bild som är sockersöt och full av varm kärlek.
Det var ett tag sen som jag hade målat upp en sån här bild, då jag var i centrum och var lyckligast av oss alla.
Ibland börjar jag tro att det finns någon där uppe som bestämmer för mig och över mig.
Som att det är någon som sitter där uppe och säger åt mina nära vad dom ska säga och vad dom inte ska säga. Tillexempel, ena dagen blir jag jätte utskälld och nästa dag kommer ett förlåt från samma mun. Är det i sånna lägen man ska kasta det man har och öppna famnen igen? Eller är det då man ska be dom små att dra dit pepparn växer?
Jag har så länge funderat på hur jag ska göra med vissa personer, hur mycket mer energi dom är värda att få. Jag har kommit fram till det att, det får bli som det blir.
Jag spenderade helgen med min älskling, Emma <3. Vi hade så mysigt och trevligt. Inatt åkte jag hem från henne, för jag orkade inte ligga i hennes säng och ledsna ner hela stämningen. Kvällen började med att vi typ bestämde oss för att dra på fest, sedan tappade vi stinget och vi la oss slött och gött i sängen. Då fick jag det där jävla sms.et och stämningen skönk till botten. Emma, dom klapparna jag fick på huvudet av dig var guld värda och dom få orden vi fick fram om situationen ekar i min hjärna nu. Skit i det här!
Klockan 3 inatt ringde min mobiltelefon, jag kollade på displayen och jag blev helt varm i kroppen. VAR DET ÖDET?
Jag svarade inte, jag blev ju så nervös. Jag låtsades att det var en dröm och jag somnade om. Efter 10 minuter ringde det igen och samma namn kom upp på skärmen. Okej tänkte jag, det kanske har hänt något? ELLER VILL *pip* BARA PRATA? jag svarade och jag möts at frågan "Sover du gumman?"... VADÅ GUMMAN? herregud. Jag blev helt nöjd i kroppen och svarade glatt som en makrill "Nej nej, eller joooo lite kanske men int enu längre".. Sedan kom frågan som jag alltid brukar få -Sara kan du köra hem mig? Då försvann hoppet om att det bara var ett samtal "för att". Jag svarade nej och bad *pip ringa runt och höra av sig om dom inte hittade någon som kunde köra dom. Sedan klickade jag bort samtalet, men jag svslutade med puss. När jag vaknade i morse då hade *pip* ringt 4 gånger och skickat 1 sms. Jag föll nog tillbaka på ruta 1 igen. <3<3<3<3<3!
Jag är som ni hör väldigt kluven och förvirrad. Jag vet inte vad jag vill och hur jag vill. Jag låter tiden lösa mina gåtor. Det är dags att fatta ett beslut, om en ärlig chans eller inte.
Vi hörs, ta hand om er
Kommentarer
Postat av: jennifer
älskliiiiiing<3<3<3
Trackback