Sara Danielsson

Det var den nionde maj tjugohundraåtta som du mitt guldkorn kom till världen. Det var solsken ute, jag minns att jag samma morgen hade tänkt tanken om att jag så gärna skulle vilja ha någon så fin att hålla om. Antingen en kille som var bara min, eller också en sannvän. Jag fick något så mycket bättre. När mamma och pappa meddelade mig att det blev en pojke blev jag först lite besviken, men kom genast på att det är minst lika bra. Jag har ju alltid drömt om att få leka med bilar, bygga tågbanor och köra cross med någon, när vädret tillåter.  Jag kommer ihåg vad det första vi gav dig var, jag ser det framför mig. Storleken var så liten att man nästan kunde klä min docka i det, storleken var förstor för dig. Dina små löv till fötter passade inte i som små vita strumporna som vi gav dig, byxorna släpade i marken och den söta boddyn med de smp figurerna på den var så söt så man nästan fällde en tår. Du greppade om snöret som om det vore något spännande. Jag har inte många gånger hållt i en bebis, en bebis som var så liten som du. När jag fick dig upp i famnen för första gången bad jag om instruktioner gällande hur jag skulle hålla dig för att du inte skulle ta skada. Handen bakom nacken och den andra ner över rumpa och rygg. Jag gav dig min trygga famn, du tillförlät dig till mig. Du är mitt guldkorn.

Nu har det gått så många månader sen du kom till världen, hjärtat. Dagar har fått, veckor har gått och månader har gått. Vi ska snart fira ditt första år här på jorden. Den kärlek jag ger dig är av det vackra slaget, av det slaget som bara ett fåtal kan få ta del av. Många säger att jag behandlar dig som det vackraste som finns, det är precis vad du är för mig. Din näsa mot min, din hand i min, ditt spy på min tröja, ditt dreggel på min halsduk...det spelar ingen roll.  Änsålänge har jag bara passat dig en gång och jag vill tillbaka till den stunden. Det var något av det mysigaste jag har gjort. Jag fick byta kläder på dig, mata dig, gosa med dig, öva på att gå med dig och jag fick gå ut i naturen och lära dig att ta intryck av naturen. Vi gick en tur på samhället, jag hade dig efter mig i en liten barnpulka.

Jag vill förklara hur mycket energi en liten varelse som du kan ge, den känslan är magisk. Jag läntar tills du lär dig att kramas och till den tid då du kan ta min hand och be mig följa med dig in på ditt rum. Inga gåvor, ord eller förklaringar kan någonsin beskriva hur mycket jag tycker om dig. Joel Danielsson, du är så fin!