Sara Danielsson

Natten var lång men ändå så kort. Jag vaknade gång på gång för att nypa mig i armen och kolla att det var på verklighet. Du låg där bredvid mig, tätt tätt intill mig. Jag hörde dina andetag och jag kände din mages lena hud mot min svankade rygg. Jag kunde inte sluta le och jag kände verkligen att det var så rätt. Varje gång du ryckte till eller drog ett djupare andetag hoppades jag ivrigt på att du skulle säga något till mig. Vid ett tillfälle sa du det, orden som jag så länge hade väntat på. Du sa det, med len och fin röst och jag hörde att du menade det. Du sa "Sara, du är så gosig". Jag la huvudet på kudden igen och somnade skönt. Idag vaknade jag klockan 6 och var pigg som en lärka.

Hoppas inneligt att detta håller i sig. Jag vill jag vill jag vill.