Söndag
Ibland känner man att man inte har tid eller lust att kasta sig in i något nytt, att det kräver för mycket tid och energi.
Ibland är problemet att det finns för många val, för att vara säker på att man väljer det bästa. Det är November, 2008 och valet är i mina händer. Känslan är med mig, viljan är med mig, men modet ligger under kudden och väntar.
Vi har samma planer i framtiden, resa, shoppa, flytta till en lägenhet, skaffa barn (a) och i slutändan leva ett lyckligt liv. Men kommer det verkligen att fungera, och hur seriös vågar man bli. Borde jag bli orolig och tankarna redan finns i min hjärna, eller är det bara att köra på? Snälla, låt mig spola fram tiden ett antal år, då jag på ritkigt är berädd. Jag är berädd nu, men det finns ingen vid min sida som är det samma.
Jag drömmer, så fina drömmar. Det är rosa, det är rosetter, det är mjuka pyjamasar och bajsblöjor med i spelet. Jag kan inte sluta hoppas. Tack.
Det rycktas om att det kommer att bli en grym helg nästa helg, jag hoppas. Jag älskar att festa och ståi. Det känns så roligt dagen efter när man tänker tillbaka till den mer eller mindre detaljerat minnesväda kvällen som för ett par timmarsen slutat. En livlig förfest, fest och efterfest står på spel. Vart kommer den äga rum? Det är Björn ROsenström som gäller nästa helg, you rock my man.
Nu fick jag ett sms: Hemlig skriver: "Det blir man väl aldrig, men barn ska jag allt ha". Jag skrattar inombords, för jag fattar inte riktigt orden men ler inombords ändå.
Snart avgår bussen från Rabbalshede, det är dags att ännu en gång sätta sig i den sköna sätet, nedsjunken i sin ensamhet för att ta sig in till Uddevalla. Min lägenhet väntar på mig, och jag väntar på den. Ikväll blir det nog inte att sova med Alexandra, vilket suger =(. Jag gillar inte att sova ensam, det är så mörkt och tråkigt. Kom och gör mig sällskap. Jag har vant mig av med ensamheten. Dela min vardag med mig haha.
I veckan kommer Linnea och sover hos mig tror jag, älskar dig <3
Föresten, jag är besviken. Besviken på dig. Att höra av sig kostar inte mycket, att ens visa intresse av att fortsätta vara vän kostar inte mer än 3 ord. Vet inte hur jag ska tolka situationen. Men jag finns där.
Dags att draaaaaaaa, hejdå =)
Ibland är problemet att det finns för många val, för att vara säker på att man väljer det bästa. Det är November, 2008 och valet är i mina händer. Känslan är med mig, viljan är med mig, men modet ligger under kudden och väntar.
Vi har samma planer i framtiden, resa, shoppa, flytta till en lägenhet, skaffa barn (a) och i slutändan leva ett lyckligt liv. Men kommer det verkligen att fungera, och hur seriös vågar man bli. Borde jag bli orolig och tankarna redan finns i min hjärna, eller är det bara att köra på? Snälla, låt mig spola fram tiden ett antal år, då jag på ritkigt är berädd. Jag är berädd nu, men det finns ingen vid min sida som är det samma.
Jag drömmer, så fina drömmar. Det är rosa, det är rosetter, det är mjuka pyjamasar och bajsblöjor med i spelet. Jag kan inte sluta hoppas. Tack.
Det rycktas om att det kommer att bli en grym helg nästa helg, jag hoppas. Jag älskar att festa och ståi. Det känns så roligt dagen efter när man tänker tillbaka till den mer eller mindre detaljerat minnesväda kvällen som för ett par timmarsen slutat. En livlig förfest, fest och efterfest står på spel. Vart kommer den äga rum? Det är Björn ROsenström som gäller nästa helg, you rock my man.
Nu fick jag ett sms: Hemlig skriver: "Det blir man väl aldrig, men barn ska jag allt ha". Jag skrattar inombords, för jag fattar inte riktigt orden men ler inombords ändå.
Snart avgår bussen från Rabbalshede, det är dags att ännu en gång sätta sig i den sköna sätet, nedsjunken i sin ensamhet för att ta sig in till Uddevalla. Min lägenhet väntar på mig, och jag väntar på den. Ikväll blir det nog inte att sova med Alexandra, vilket suger =(. Jag gillar inte att sova ensam, det är så mörkt och tråkigt. Kom och gör mig sällskap. Jag har vant mig av med ensamheten. Dela min vardag med mig haha.
I veckan kommer Linnea och sover hos mig tror jag, älskar dig <3
Föresten, jag är besviken. Besviken på dig. Att höra av sig kostar inte mycket, att ens visa intresse av att fortsätta vara vän kostar inte mer än 3 ord. Vet inte hur jag ska tolka situationen. Men jag finns där.
Dags att draaaaaaaa, hejdå =)
Torsdag
Det är mörkt ute och jag har börjat frysa igen. Det är något jag alltid gör såhär års. Jag behöver värme, av dig.
Vi är två om det här och jag blir så nöjd när jag tänker på framtiden.
Har inte skrivit på ett litet tag nu, eller i alla fall inte på några dagar.
Jag har hunnit med lite olika saker. Jag har varit med Alexandra en massa timmar det senaste och så har jag varit med min Jennifer. När jag var med Jennifer så åkte vi till Strömstad och hälsade på lite olika folk, eller nej det var bara en vi skulle träffa men självklart var han inte ensam på Park. Alltså känslan var sjuk, ett snabbt ögonkast och jag kunde inte slita mig ifrån dina ögon. Jag kollade så mycket så att jag har glömt vilken färg du hade på dom. Snälla, det är sjukt. DU ÄR SÅ HET! vart har du vart hela mitt liv? hahaha. Jennifer, fan för oss!
Igår var det utgång efter att ha varit med Alexandra hela dagen och natten och dagen igen (A). Jag åkte och jobbade en timma, sen tog jag tåget och drog in till Uddevalla. Där blev det party för hela slanten. Jennifer var hos mig innan vi gick på varsin förfest. Min förfest var hos LInnéa, jätte mysig :).. Sen blev det GG och efter det sov Linnea hos mig.
Nu lyssnar jag på sjukt dålig musik och jag är omotiverad för att skriva. PUNKT!
Vi är två om det här och jag blir så nöjd när jag tänker på framtiden.
Har inte skrivit på ett litet tag nu, eller i alla fall inte på några dagar.
Jag har hunnit med lite olika saker. Jag har varit med Alexandra en massa timmar det senaste och så har jag varit med min Jennifer. När jag var med Jennifer så åkte vi till Strömstad och hälsade på lite olika folk, eller nej det var bara en vi skulle träffa men självklart var han inte ensam på Park. Alltså känslan var sjuk, ett snabbt ögonkast och jag kunde inte slita mig ifrån dina ögon. Jag kollade så mycket så att jag har glömt vilken färg du hade på dom. Snälla, det är sjukt. DU ÄR SÅ HET! vart har du vart hela mitt liv? hahaha. Jennifer, fan för oss!
Igår var det utgång efter att ha varit med Alexandra hela dagen och natten och dagen igen (A). Jag åkte och jobbade en timma, sen tog jag tåget och drog in till Uddevalla. Där blev det party för hela slanten. Jennifer var hos mig innan vi gick på varsin förfest. Min förfest var hos LInnéa, jätte mysig :).. Sen blev det GG och efter det sov Linnea hos mig.
Nu lyssnar jag på sjukt dålig musik och jag är omotiverad för att skriva. PUNKT!
Måndag
Regnet öser ner, det är en blandning mellan hagel och bara vanligt hårt regn. Det isar till i hjärtat när jag kollar ut. Jag älskar dagar då frosten ligger tät med marken och dagar då pudersnö är landskapets täcke. Jag älskar känslan då rök blåses ut ur munnen, kall frossa som blir till rök. Vattenångan syns sådär magiskt.
Det är måndag och min faster fyller år, Grattis.
Det är en väldigt konstig dag idag, jag har verkligen gått och tänk på DIG hela dagen och jag kan inte vika bort tankarna. För dom återkommer gång på gång. Dessutom har en oro känsla väckts inne i kroppen. Det känns som jag inte längre är ensam om att stå på mina ben. Det känns som att någon mer finns där. Näst intill omöjligt, men inte helt. Jag börjar bli rädd. Lingonsylt är rött, hallon lika så.
Varje andetag jag tar och varje steg jag tar för mig närmare tanken av ett perfekt liv. Ett liv fullt av glitter och glamor. Är det kanske så att jag någon dag kommer att känna mig lyckad och behövd. Kanske kommer även den dagen till mig och mitt hem. Jag längtar efter att gå till ett jobb, som jag stortrivs på. Som 'är mitt, mitt egna jobb. Ta hand om barn, papper eller presenter det spelar ingen roll. Men det skall ge samhället något, så som pantburkar ger fattiga varelser en chans att överleva.
Det har blivit lov, höstlov. Det är vecka 44 om jag inte helt missminner mig. Jag har längtat efter den här veckan så jag blivit tokig det senaste och nu när tiden slagit in blir jag stressad. Det är så mycket jag vill hinna med, både roliga och tråkiga saker. Idag har jag i alla fall jobbat min första dag på lovet och det kändes skönt och roligt. Jag kan allt oftare besvara kunders befrågningar med en säker ton. Det gör mig glad.
Jag har lyckats med ett mål, tror jag. Det var igår jag bestämde mig, på riktigt. Sista var tagen, jag gav till och med bort en till Ida. Det känndes sjukt men ändå bra. Jag vill verkligen lyckas. Ingen annan skall behöva taskada i min närhet för att jag skall få i mig det där onödiga. Gift.
Idag gjorde jag bort mig, jag gick till ICA för att handla lite saker till mamma. Väl i kassan så tog jag upp medlemskortet och skulle dra det. "Fel tid" stod det, aha tänkte jag jag provar igen. Kassörskan skrattade till och sa "det här är inte coop det är ICA" röd i ansiktet la jag ner kortet igen och log med ett lite osäkert leende tillbaka mot den vanligtvis sura tanten som tog betalt. Jag fick betalat och när jag skulle slåin koden så stod en kärring bakom mig och kollade min kod, vilket freak. Det jag ville säga med det här, var inget speciellt.
Nu är det dags att spotta ut tuggetmit och ta in ett nytt. Ett med melonsmak, det är min favorit.
Ha det bäst, en kan bli två. Två måste bli tre. // Sara
Det är måndag och min faster fyller år, Grattis.
Det är en väldigt konstig dag idag, jag har verkligen gått och tänk på DIG hela dagen och jag kan inte vika bort tankarna. För dom återkommer gång på gång. Dessutom har en oro känsla väckts inne i kroppen. Det känns som jag inte längre är ensam om att stå på mina ben. Det känns som att någon mer finns där. Näst intill omöjligt, men inte helt. Jag börjar bli rädd. Lingonsylt är rött, hallon lika så.
Varje andetag jag tar och varje steg jag tar för mig närmare tanken av ett perfekt liv. Ett liv fullt av glitter och glamor. Är det kanske så att jag någon dag kommer att känna mig lyckad och behövd. Kanske kommer även den dagen till mig och mitt hem. Jag längtar efter att gå till ett jobb, som jag stortrivs på. Som 'är mitt, mitt egna jobb. Ta hand om barn, papper eller presenter det spelar ingen roll. Men det skall ge samhället något, så som pantburkar ger fattiga varelser en chans att överleva.
Det har blivit lov, höstlov. Det är vecka 44 om jag inte helt missminner mig. Jag har längtat efter den här veckan så jag blivit tokig det senaste och nu när tiden slagit in blir jag stressad. Det är så mycket jag vill hinna med, både roliga och tråkiga saker. Idag har jag i alla fall jobbat min första dag på lovet och det kändes skönt och roligt. Jag kan allt oftare besvara kunders befrågningar med en säker ton. Det gör mig glad.
Jag har lyckats med ett mål, tror jag. Det var igår jag bestämde mig, på riktigt. Sista var tagen, jag gav till och med bort en till Ida. Det känndes sjukt men ändå bra. Jag vill verkligen lyckas. Ingen annan skall behöva taskada i min närhet för att jag skall få i mig det där onödiga. Gift.
Idag gjorde jag bort mig, jag gick till ICA för att handla lite saker till mamma. Väl i kassan så tog jag upp medlemskortet och skulle dra det. "Fel tid" stod det, aha tänkte jag jag provar igen. Kassörskan skrattade till och sa "det här är inte coop det är ICA" röd i ansiktet la jag ner kortet igen och log med ett lite osäkert leende tillbaka mot den vanligtvis sura tanten som tog betalt. Jag fick betalat och när jag skulle slåin koden så stod en kärring bakom mig och kollade min kod, vilket freak. Det jag ville säga med det här, var inget speciellt.
Nu är det dags att spotta ut tuggetmit och ta in ett nytt. Ett med melonsmak, det är min favorit.
Ha det bäst, en kan bli två. Två måste bli tre. // Sara
Onsdag
Onsdag idag och tankarna svävar omkring i huvudet på mig. Det är ingen tanke som riktigt har tid att stanna upp, för det är för mycket konkurens i hjärnan som råder. Jag vet inte vad jag skall lägga fokus på och vad jag skall lägga energi på. Skall jag lägga energin på att glömma, eller ska jag lägga energin på att stann upp och bygga vidare på det som är?
Det är onsdag som sagt, grubblig jävla onsdag. Jag fick erbjudande om att åka hem idag, hem till Skistad. Självklart nappade jag så nu sitter jag här i min flece dress och myser med en kopp te framför datorn. Jag trivs så bra här hemma, jag älskar mitt rum och min familj.
Hösten kommer med stormsteg vilket känns i min kropp och i mina ögon. Dom hänger mer och mer för varje dag och min hy har börjat bli sådär blek och dassig. Jag försöker att blunda för förändringen som sker, det finns spackel som kan hjälpa mig upp på topp igen.
Det börjar närma sig helg och den här helgen kommer bli minst lika vild som förra. Även denna helgen frå jag spendera med min gudinna, Linnea. Vi skall åka till Daniel och kalajsa. Hoppas J är där, jo jag tror faktiskt att han är där Hoppas. Sedan på söndag blir det kalas på annat håll =)
Förstår ni mig rätt om jag säger att jag är rädd för kärleken?
Förstår ni mig rätt om jag säger att jag inte tror på evig kärlek?
Ta det lugnt// Sara
Det är onsdag som sagt, grubblig jävla onsdag. Jag fick erbjudande om att åka hem idag, hem till Skistad. Självklart nappade jag så nu sitter jag här i min flece dress och myser med en kopp te framför datorn. Jag trivs så bra här hemma, jag älskar mitt rum och min familj.
Hösten kommer med stormsteg vilket känns i min kropp och i mina ögon. Dom hänger mer och mer för varje dag och min hy har börjat bli sådär blek och dassig. Jag försöker att blunda för förändringen som sker, det finns spackel som kan hjälpa mig upp på topp igen.
Det börjar närma sig helg och den här helgen kommer bli minst lika vild som förra. Även denna helgen frå jag spendera med min gudinna, Linnea. Vi skall åka till Daniel och kalajsa. Hoppas J är där, jo jag tror faktiskt att han är där Hoppas. Sedan på söndag blir det kalas på annat håll =)
Förstår ni mig rätt om jag säger att jag är rädd för kärleken?
Förstår ni mig rätt om jag säger att jag inte tror på evig kärlek?
Ta det lugnt// Sara
Tisdag
Det är tisdag och jag sitter i min lägenhet och äter halon och blåbär. Det är gott, men hade varit ännu godare om jag hade haft en klick med glass till också. Idag har det varit en ganska konstig dag. Den började med att jag nästan försov mig till Alternativ medicin men tack vare Ida så vaknade ja 15 minuter innan vi skulle mötas vid min entré. Efter lektioen var det dags att nästan springa hem för att hinna skriva naturkunskape, den skulle vara inne 1,5 timmar efter att jag kom hem. Stress stress stress. Tack Wikipedia du räddade mig. Efter att jag stress skrivit en uppgift på 6 frågor så blev jag helt utmattad, jag är så himla trött nu för tiden. Jag somnade och vaknade klockan 16 igen eller nej 15,48 var klockan.
Nu sitter jag här, pigg piggare piggast i min säng och kollar på MADE på MTV; inte alls skoj faktiskt. Men ikväll är mitt favorit program, nämligen Andra avenyn. Jag är het beroende av det.
Det känns som att livet håller på att ta en vändning, jag vet inte om jag blickar tillbaka till tiden för ungefär 3 år sen eller om jag skall sudda ut och tänka på vad som nästan håller på att hända nu. Hade inte ryckten funnits så hade det nog varit någon vid min sida nu. Vad har folk emot att jag vistas ute, vad har folk emot min existens?
Ibland ställer jag mig frågan ut i tomma luften, för vem skulle väl våga svara på frågan? - Jag fick till och med mothugg efter att jag dansat, galet på en scen. Jag såg det, en det vet inte du. Rivaler.
Vänskap är något jag lever på just nu, jag skulle aldrig klara av livet i Uddevalla, Sveriges stenigaste stad utan mina älskade vänner. Jag saknar dock stunderna med två av mina gamla vänner. Ni försvan ifårn mig, för några veckor sen. Förlåt. Jag vågar inte fråga om vi kan hitta på något eller om vi kanske kan stryka ett sträck. Händelsen var konstig och onödig.
Jag pratade tidigare om att livet nog håller på att ta en vändning, anledningen till att jag känner så är för att många tar kontakt igen och återupplivar minnen som så länge legat i graven och vilat. Det är som att blommans knoppar pånytt brister, till en stor grönskande blomma. Jag har pratat och grubblat. Det finns en jag saknar på tok för mycket, men jag vågar inte säga det til dig. Jag är rädd för att träffa dig. Och nej det är inte Jesper jag menar, du kan vara lugn!
Nu kanske det är dags att avrunda här, så att min stukade hand inte blir allt för svullen igen. Hallonen väntar.
Dansa lugnt // Sara
Nu sitter jag här, pigg piggare piggast i min säng och kollar på MADE på MTV; inte alls skoj faktiskt. Men ikväll är mitt favorit program, nämligen Andra avenyn. Jag är het beroende av det.
Det känns som att livet håller på att ta en vändning, jag vet inte om jag blickar tillbaka till tiden för ungefär 3 år sen eller om jag skall sudda ut och tänka på vad som nästan håller på att hända nu. Hade inte ryckten funnits så hade det nog varit någon vid min sida nu. Vad har folk emot att jag vistas ute, vad har folk emot min existens?
Ibland ställer jag mig frågan ut i tomma luften, för vem skulle väl våga svara på frågan? - Jag fick till och med mothugg efter att jag dansat, galet på en scen. Jag såg det, en det vet inte du. Rivaler.
Vänskap är något jag lever på just nu, jag skulle aldrig klara av livet i Uddevalla, Sveriges stenigaste stad utan mina älskade vänner. Jag saknar dock stunderna med två av mina gamla vänner. Ni försvan ifårn mig, för några veckor sen. Förlåt. Jag vågar inte fråga om vi kan hitta på något eller om vi kanske kan stryka ett sträck. Händelsen var konstig och onödig.
Jag pratade tidigare om att livet nog håller på att ta en vändning, anledningen till att jag känner så är för att många tar kontakt igen och återupplivar minnen som så länge legat i graven och vilat. Det är som att blommans knoppar pånytt brister, till en stor grönskande blomma. Jag har pratat och grubblat. Det finns en jag saknar på tok för mycket, men jag vågar inte säga det til dig. Jag är rädd för att träffa dig. Och nej det är inte Jesper jag menar, du kan vara lugn!
Nu kanske det är dags att avrunda här, så att min stukade hand inte blir allt för svullen igen. Hallonen väntar.
Dansa lugnt // Sara
Fredag natt, nästan lördag
Msn, tänk att det kan hjälpa så sjukt mycket. Känns skönt, vi sa inte mycket men dom få orden vi sa och dom värdefulla meningarna fick mitt hjärta att bli helt igen. Tack I för att du finns där.
Fredag
Det är fredag och solen skiner. I morse var det frost, så himla härligt för nu får jag äntligen använda min flufiga jacka.
Jag har satt lösenord på min blogg, för att sånna som inte borde läsa min blogg inte ska göra det. Jag hatar att man inte får skriva vad man vill eller vad man känner för. Det finns folk som uppfattar allting fel vilket sårar mig.
Det är höst äntligen och jag längtar efter vintern mer än jag någnsin har gjort. Jag lämgtar efter att få ta på mig två lurviga vantar, mjuk mössa och ha min sköna jacka på mig som värmer min kropp sådär underbart bra.
Jag gör en hemlig sak nu, men jag säger den ändå. Jag kollar på TV, barnTV :$ Det är faktiskt roligt fast just nu är det något stillbilds program inte så rock.
Kärlek från Sara
Jag har satt lösenord på min blogg, för att sånna som inte borde läsa min blogg inte ska göra det. Jag hatar att man inte får skriva vad man vill eller vad man känner för. Det finns folk som uppfattar allting fel vilket sårar mig.
Det är höst äntligen och jag längtar efter vintern mer än jag någnsin har gjort. Jag lämgtar efter att få ta på mig två lurviga vantar, mjuk mössa och ha min sköna jacka på mig som värmer min kropp sådär underbart bra.
Jag gör en hemlig sak nu, men jag säger den ändå. Jag kollar på TV, barnTV :$ Det är faktiskt roligt fast just nu är det något stillbilds program inte så rock.
Kärlek från Sara
Onsdag
Jag har länge letat efter det där perfekta citatet som besrkriver mig och min vardag. Har dock inte funnit några, alla jag hittar och reflekterar över känns för vanliga och alldeles för opersliga. Vi pratar om att vänner alltid försvinner, att ingen är perfekt eller om något så simpelt som det finns någon för alla.
Ibland tvivlar jag faktiskt på påståenden som ofta sägs. Jag tror inte på det fenomenet att det finns någon för alla, då hade det ju inte funnits några singlar i världen. Då hade inte folk dött oskuld, då hade inte så många bott på gatan som det i dagens läge gör. Det är sorgligt. Jag tror inte det finns någon för mig. Den tiden har jag redan av-verkat Jag hade dig, i ungefär ett årstid. Nu har vi båda gått vidare, eller i alla fall du. Jag står still, fast inte på samma trappsteg som när vi gick skillda vägar. Jag har kommit så långt så att jag med säkerhet kan säga, att du inte är den som du har varit för mig. Vi har utvecklats i olika tackt, du lite långsamare än mig. Det finns en önskan inom mig, min önskan är inte din lag. Men låt mig berätta, jag önskar verkligen att vi kommer återförenas när vi är sisådär 25 år. När vi fått jobb, boende och en stadig inkomst så att våra liv kan bli ett gemensmt liv igen. Jag tänker tillbaka, på stunderna vi hade tillsamans. Jag vill tacka dig för att du stod ut.
Det är inte så att jag ältar eller tycker synd om mig själv. Allting handlar om att jag tänker frammåt, på min framtid. Det finns tankar inom mig som kretsar kring att jag vill ha barn. Ganska snart. Om jag blir gravid nu, då skulle barnet födas i Juli 2009. Det är ingen tid jag vill. Mellan Mars och Maj skall barnet födas och jag är säker på att det kommer bli så perfekt. Jag längtar till den dagen då jag kan skriva och berätta om hur min graviditet går. Ta bilder på mage och visa er hur den växer i tackt med träden. Jag längtar tills jag sitter med en kopp Te på ett café och pratar vuxet med mina vänner, ni som finns kvar då.
Ju äldre man blir, ju seriösare blir livet och det märks så himla tydligt. Framiden och en värld full av möjligheter står och väntar på dig. Det är bara du som vet vart du vill spendera ditt liv, vart du vill jobba, vem du vill ha barn med, vem du skall gifta dig med, vilken slags bil som skall bli din och vilken färg du väljer på Villan du skaffar när du fyllt 33 år.
Det är onsdag och jag liver av onsdagssjukan, en beskrivning på den är ungefär "Jag är full av tankar, istället för full av sprit".
Du shockade mig förut, med det sms.et du skickade. Jag vet inte vart jag ska tavägen. Jag ville bara komma och famna om dig. -Du väckte pirret i magen till liv.
Kärlek från Sara.
http://englasmamma.blogspot.com/
(här kan ni läsa mördade Englas mammas tankar kring dommen och förloppet fram och efter)
Ibland tvivlar jag faktiskt på påståenden som ofta sägs. Jag tror inte på det fenomenet att det finns någon för alla, då hade det ju inte funnits några singlar i världen. Då hade inte folk dött oskuld, då hade inte så många bott på gatan som det i dagens läge gör. Det är sorgligt. Jag tror inte det finns någon för mig. Den tiden har jag redan av-verkat Jag hade dig, i ungefär ett årstid. Nu har vi båda gått vidare, eller i alla fall du. Jag står still, fast inte på samma trappsteg som när vi gick skillda vägar. Jag har kommit så långt så att jag med säkerhet kan säga, att du inte är den som du har varit för mig. Vi har utvecklats i olika tackt, du lite långsamare än mig. Det finns en önskan inom mig, min önskan är inte din lag. Men låt mig berätta, jag önskar verkligen att vi kommer återförenas när vi är sisådär 25 år. När vi fått jobb, boende och en stadig inkomst så att våra liv kan bli ett gemensmt liv igen. Jag tänker tillbaka, på stunderna vi hade tillsamans. Jag vill tacka dig för att du stod ut.
Det är inte så att jag ältar eller tycker synd om mig själv. Allting handlar om att jag tänker frammåt, på min framtid. Det finns tankar inom mig som kretsar kring att jag vill ha barn. Ganska snart. Om jag blir gravid nu, då skulle barnet födas i Juli 2009. Det är ingen tid jag vill. Mellan Mars och Maj skall barnet födas och jag är säker på att det kommer bli så perfekt. Jag längtar till den dagen då jag kan skriva och berätta om hur min graviditet går. Ta bilder på mage och visa er hur den växer i tackt med träden. Jag längtar tills jag sitter med en kopp Te på ett café och pratar vuxet med mina vänner, ni som finns kvar då.
Ju äldre man blir, ju seriösare blir livet och det märks så himla tydligt. Framiden och en värld full av möjligheter står och väntar på dig. Det är bara du som vet vart du vill spendera ditt liv, vart du vill jobba, vem du vill ha barn med, vem du skall gifta dig med, vilken slags bil som skall bli din och vilken färg du väljer på Villan du skaffar när du fyllt 33 år.
Det är onsdag och jag liver av onsdagssjukan, en beskrivning på den är ungefär "Jag är full av tankar, istället för full av sprit".
Du shockade mig förut, med det sms.et du skickade. Jag vet inte vart jag ska tavägen. Jag ville bara komma och famna om dig. -Du väckte pirret i magen till liv.
Kärlek från Sara.
http://englasmamma.blogspot.com/
(här kan ni läsa mördade Englas mammas tankar kring dommen och förloppet fram och efter)
Tisdag
Tisdag vecka 40 och jag har äntligen insätt vikten i att träna.
Det är en känsla som inte går att beskriva, efter ett träningspass. Man är så duktig och kalorier är förlorade i rätt mängd. Har äntligen införskaffat mig ett träningskort på Friskis&Svettis. Så nu är det träning träning träning.
Måndag: Core eller Ki-boxning
Tisdag:
Onsdag: Medel pass
Torsdag:
Fredag: Medel pass
Det här är planeringen så som den ser ut i nuläget. Hoppas att jag lyckats få med Johanna nu också. Hade varit jätte roligt för då är vi 4 tjejer som tränar där. Linnéa, Lisa, Johanna och Jag. Man blir motiverad när man vet att det ger resultat. Man får en utdelning som känns skönt. Nu skall jag inte snöa in mig på min träning, jag skall skriva om andra saker också.
Jag har förstått att det inte är så jobbigt att gå i skolan. Jag har hitills lyckats klarat mig undan att plugga sen skolans start. Det är sant, jag har inte öppnat en bok. Eller jo, okej det har jag men det har inte varit något ansträngande. Jag har nästan glömt hur man gör när man skriver en uppsats eller hur man gör när man skall räkna ut ett tal med potagura sats. (ursäkta stavningen där)
Det är höst ute, löven har äntligen börjat falla ner från träden och ett täcke av röd/oranga löv liggerpå trottoarerna. Det är som att staden ändrat färg. Jag älskar känslan av höst. Jag blir inte pigg alls eller uppåt men jag blir inombords stark på något sätt. Det är något som får mig att mysa till lite extra och unna mig saker så som en kanelbulle och ett glas mjölk framför Andra avenyn eller en liten skål med chips framför Äntligen hemma. Ja ni läste rätt, jag ser på äntligen hemma!
Nu är det dags att sätta på grytan, för nu skall jag laga broccoli och fullkorns fjärillar. Hejdå =)
Föresten. jag trivs i uddevalla. Det är nice.
/ Sara den Rara!
Det är en känsla som inte går att beskriva, efter ett träningspass. Man är så duktig och kalorier är förlorade i rätt mängd. Har äntligen införskaffat mig ett träningskort på Friskis&Svettis. Så nu är det träning träning träning.
Måndag: Core eller Ki-boxning
Tisdag:
Onsdag: Medel pass
Torsdag:
Fredag: Medel pass
Det här är planeringen så som den ser ut i nuläget. Hoppas att jag lyckats få med Johanna nu också. Hade varit jätte roligt för då är vi 4 tjejer som tränar där. Linnéa, Lisa, Johanna och Jag. Man blir motiverad när man vet att det ger resultat. Man får en utdelning som känns skönt. Nu skall jag inte snöa in mig på min träning, jag skall skriva om andra saker också.
Jag har förstått att det inte är så jobbigt att gå i skolan. Jag har hitills lyckats klarat mig undan att plugga sen skolans start. Det är sant, jag har inte öppnat en bok. Eller jo, okej det har jag men det har inte varit något ansträngande. Jag har nästan glömt hur man gör när man skriver en uppsats eller hur man gör när man skall räkna ut ett tal med potagura sats. (ursäkta stavningen där)
Det är höst ute, löven har äntligen börjat falla ner från träden och ett täcke av röd/oranga löv liggerpå trottoarerna. Det är som att staden ändrat färg. Jag älskar känslan av höst. Jag blir inte pigg alls eller uppåt men jag blir inombords stark på något sätt. Det är något som får mig att mysa till lite extra och unna mig saker så som en kanelbulle och ett glas mjölk framför Andra avenyn eller en liten skål med chips framför Äntligen hemma. Ja ni läste rätt, jag ser på äntligen hemma!
Nu är det dags att sätta på grytan, för nu skall jag laga broccoli och fullkorns fjärillar. Hejdå =)
Föresten. jag trivs i uddevalla. Det är nice.
/ Sara den Rara!
Lördag
Idag är det lördag, dålig jävla lördag!
Jag vill inte inse hur det ligger till jag vill inte det.
Jag vill inte inse hur det ligger till jag vill inte det.
"För jag vill inte träffa dig, Det kommer aldirg bli du och jag. Tycker inte d ser bra ut. Tycker inte om din personlighet. Du är för lätt. Jobbig för fan. Du borde la ha fattat det efter all dess tid som har gått och alla bortförklaringar jag gjort. Låt mig vara. Är ingen som dissar folk men det får vara nog nu. Du borde ha fattat det för längsen. Hitta dig någon annan!"
Förstår ni nu? helvete
Fortfarande söndag.
Jag har kommit på hur jag ska färga håret nu. Det blir mörkt med guldiga slingor. Bra eller dåligt?
Så den första bilden säger grundfärgen och den andra säger slingfärgen =)
Så den första bilden säger grundfärgen och den andra säger slingfärgen =)
Söndag
Idag är det söndag, en söndag som suger!
Jag är arg och besvken på en persons kompisar. Förstår inte hur man kan lova saker i någon annans namn, Jag satt i 2h och väntade på en buss helt i onödan. Du kom aldrig, eller joo men inte till platsen som vi bestämt. När jag ringde dig blev du ledsen på dina kompisar, men vad faan spelar det för roll? - "du" lovade men svek.
Du håller alltid på principen "jag står för mitt ord" och det gör du verkligen men då får du faan tygla dina vänner så dom håller sina ord också. Jag hatar det FAN!
Om man låtsas vara någon så ska man fan avslöja det innan samtalet har kopplats ner. Jag grät och jag sparkade. Arg var verkligen känslan som fanns inom mig. Två jävla timmar.
Jag kokar, släpp ut mig.
Jag är arg och besvken på en persons kompisar. Förstår inte hur man kan lova saker i någon annans namn, Jag satt i 2h och väntade på en buss helt i onödan. Du kom aldrig, eller joo men inte till platsen som vi bestämt. När jag ringde dig blev du ledsen på dina kompisar, men vad faan spelar det för roll? - "du" lovade men svek.
Du håller alltid på principen "jag står för mitt ord" och det gör du verkligen men då får du faan tygla dina vänner så dom håller sina ord också. Jag hatar det FAN!
Om man låtsas vara någon så ska man fan avslöja det innan samtalet har kopplats ner. Jag grät och jag sparkade. Arg var verkligen känslan som fanns inom mig. Två jävla timmar.
Jag kokar, släpp ut mig.
Söndag
Nu är det söndag igen och det är dags att för andra gången den här veckan packa väskan. Jag har blivit lite av en backpacker känns det som. Men jag trivs, jätte bra!
Igår hände något jag aldrig trodde skulle hända. Du kontakta mig, vi träffades i syftet av att du skulle komma hem efter Tanumstrand. Efter avsläppet hemma hos dig, skickade DU sms och bad mig komma tillbaka för att mysa. Det är obeskrivligt. Jag åkte inte tillbaka, jag ångrar mig. Snälla, låt mig få chansen nästa helg igen. Du sa ord som "vi låter var sak ta sin tid". Jag förstår inte. Är det sant? JAG KÄNNER MIG GLAD!
Dags att ännu en gång runda av. Skriver nog mer ikväll, när jag kommit tillbaka till Uddevalla igen.
Igår hände något jag aldrig trodde skulle hända. Du kontakta mig, vi träffades i syftet av att du skulle komma hem efter Tanumstrand. Efter avsläppet hemma hos dig, skickade DU sms och bad mig komma tillbaka för att mysa. Det är obeskrivligt. Jag åkte inte tillbaka, jag ångrar mig. Snälla, låt mig få chansen nästa helg igen. Du sa ord som "vi låter var sak ta sin tid". Jag förstår inte. Är det sant? JAG KÄNNER MIG GLAD!
Dags att ännu en gång runda av. Skriver nog mer ikväll, när jag kommit tillbaka till Uddevalla igen.
//Sara Louise Danielsson. 
-
Kommer det passa mig?
Lördag
Det är lördag idag, en ganska slapp lördag hitills.
Jag sitter och lyssnar på musik som patrik skickar till mig, jag vet inte om jag kan påstå att det är så vidare bra musik men i alla fall något att lyssna på. Jag sitter ensam hemma, i minst 2 timmar till. Det är skönt, jag springer fortfarnade runt i morgonrock. Min blåa morgonrock.
Igår var det kalas i Rabbalshede, hos Oskar i stugan. Det sög! Jag vet inte vad det var som gjorde att det var så tråkigt men allting kändes konstigt och ingen var som dom brukar. Vid klockan 00,30 tröttnade jag och Pontus så då åkte vi hem till våra goa sängar. Vi är bästa grannar. Jag hade en däckad Daniel på axeln i bilen påväg hem också. Det sög ännu mer.
Ikväll tror jag att jag skall göra middag till familjen, flygande jacob. Det är så himla gott. Som tilltugg skall man ha Sallad med roccula i, samt vitlöksdressing. Det är obeskrivligt hur gott det är. Eller så skall jag be mamma göra potatisgratäng och fläskfile med stekt svamp till. Mat är något av det bästa jag det. Mer mat åt folket!
Jag sitter ofta nu för tiden och kollar på balklänningar, studentmössor, stundentbilder och tänker ut vilken bild som skulle passa på min skyllt. Jag har nog fått någon slags sluta-skolan feber för såhär har jag aldrig hållt på innan.
Just nu lägger jag energi mest hela tiden på att hålla mig vaken. Det är något i min kropp som saknas, kanske någon som kan bilda energi till mig? Eller är det så att jag har så mycket energi i kroppen så att jag egentligen måste ha något eller någon att lägga all energi på?. Jag vet inte vart skon klämmer, jag är ingen farbror doktor.
Jag sitter och lyssnar på musik som patrik skickar till mig, jag vet inte om jag kan påstå att det är så vidare bra musik men i alla fall något att lyssna på. Jag sitter ensam hemma, i minst 2 timmar till. Det är skönt, jag springer fortfarnade runt i morgonrock. Min blåa morgonrock.
Igår var det kalas i Rabbalshede, hos Oskar i stugan. Det sög! Jag vet inte vad det var som gjorde att det var så tråkigt men allting kändes konstigt och ingen var som dom brukar. Vid klockan 00,30 tröttnade jag och Pontus så då åkte vi hem till våra goa sängar. Vi är bästa grannar. Jag hade en däckad Daniel på axeln i bilen påväg hem också. Det sög ännu mer.
Ikväll tror jag att jag skall göra middag till familjen, flygande jacob. Det är så himla gott. Som tilltugg skall man ha Sallad med roccula i, samt vitlöksdressing. Det är obeskrivligt hur gott det är. Eller så skall jag be mamma göra potatisgratäng och fläskfile med stekt svamp till. Mat är något av det bästa jag det. Mer mat åt folket!
Jag sitter ofta nu för tiden och kollar på balklänningar, studentmössor, stundentbilder och tänker ut vilken bild som skulle passa på min skyllt. Jag har nog fått någon slags sluta-skolan feber för såhär har jag aldrig hållt på innan.
Just nu lägger jag energi mest hela tiden på att hålla mig vaken. Det är något i min kropp som saknas, kanske någon som kan bilda energi till mig? Eller är det så att jag har så mycket energi i kroppen så att jag egentligen måste ha något eller någon att lägga all energi på?. Jag vet inte vart skon klämmer, jag är ingen farbror doktor.
Över till dagens stora gåta. Är det du eller jag som skall säga förlåt? kommer det någon gång bli som förr igen? Och varför känns det som allting är bortkastat?
Sing á long Flaggstång // Sara the booper.
Sing á long Flaggstång // Sara the booper.
dålig jävla torsdag
Jag är tom på ord. Du svek mig.
Fuck off!
Fuck off!
Onsdag
Jag är mullig.
Det hjälper inte att vara ute och gå.
Jag måste börja gå på gym.
-Han har sagt det.
Detta är tragisk fakta.
Det hjälper inte att vara ute och gå.
Jag måste börja gå på gym.
-Han har sagt det.
Detta är tragisk fakta.
Söndag
Idag är det söndag och jag är mottligt taggad till att åka in till Uddevalla igen. Jag vill vara hemma och bara mysa med min mamma. Äta god kvällsmat, prata om konstiga saker och bara finnas. Det är så härligt.
Jag har tänkt på det ett tag, att egentligen är jag ingen storstads människa, men jag gör mig till en. Uddevalla är en ganska lagom stad att börja sin resa i. Det finns restauranger, cafée, barer, nattklubbar, internet cafée och bowlling hall mm.
Man klarar sig, man kan hålla sig sysselsatt. Dessutom är det lätt att komma hem om något händer. Tågstationen är 200 meter från min entrédörr. Jag är nöjd!
Det är som sagt söndag och jag känner mig på väldigt bra humör. Det prätter i kroppen på mig och jag mår bra. Att känna sig pigg och glad är en lycka för mig. Då känner jag mig på något vis fulländad. Vad mer behövs? Jag sitter här i morgonrock och softar framför youtube, bilddagboken, bloggen och msn. Det är det som är en slapp söndag. Bara göra ingenting.
Fan, jag vet verkligen inte vad jag skall ta mig till. Varför svarar du inte när jag söker dig? Varför ignorerar du mina frågeställningar? Jag ber dig - Ta tag i situationen. Dina vänner säger att du har fullt upp med "annat" och jag vet vad det andra är.. Det är andra, sånna som jag! Ryck upp dig, erkänn och slå dig fri. Det tar bara tid och kraft att låtsas.
Jag har tänkt på det ett tag, att egentligen är jag ingen storstads människa, men jag gör mig till en. Uddevalla är en ganska lagom stad att börja sin resa i. Det finns restauranger, cafée, barer, nattklubbar, internet cafée och bowlling hall mm.
Man klarar sig, man kan hålla sig sysselsatt. Dessutom är det lätt att komma hem om något händer. Tågstationen är 200 meter från min entrédörr. Jag är nöjd!
Det är som sagt söndag och jag känner mig på väldigt bra humör. Det prätter i kroppen på mig och jag mår bra. Att känna sig pigg och glad är en lycka för mig. Då känner jag mig på något vis fulländad. Vad mer behövs? Jag sitter här i morgonrock och softar framför youtube, bilddagboken, bloggen och msn. Det är det som är en slapp söndag. Bara göra ingenting.
Fan, jag vet verkligen inte vad jag skall ta mig till. Varför svarar du inte när jag söker dig? Varför ignorerar du mina frågeställningar? Jag ber dig - Ta tag i situationen. Dina vänner säger att du har fullt upp med "annat" och jag vet vad det andra är.. Det är andra, sånna som jag! Ryck upp dig, erkänn och slå dig fri. Det tar bara tid och kraft att låtsas.
Lördag.
Jag har börjat kolla runt på internet efter snygga balklänningar nu. Jag har hittat tre godingar.
Det är svårt, väldigt svårt. Många små pusselbitar som skall passa ihop för att allt ska bli lyckat. Färg på klänning, storleken, längden, assesoarerna & partnern... Jag har bestämt partner sen lång tid tillbaka, men flickvännen bestämmer så det blir nog inget med att jag skall gå med honom. -Tråkigt
Det är svårt, väldigt svårt. Många små pusselbitar som skall passa ihop för att allt ska bli lyckat. Färg på klänning, storleken, längden, assesoarerna & partnern... Jag har bestämt partner sen lång tid tillbaka, men flickvännen bestämmer så det blir nog inget med att jag skall gå med honom. -Tråkigt
Jag återkommer.
Snorig Fredag.
Det är fredag och näsan rinner mer än vad den gjort det senaste året. Halsen är svullen och full av prickar. Det känns som jag har ett rivgärn mellan väggarna. Jag har ett huvud som bulltar lika snabbt som mitt lilla hjärta gör. Det gör ont!
Febern har gått ner, men kroppen har fortfarande inte 37 grader som temperatur. Det kommer, med tiden.
Jag gick inte till skolan idag, det var ingen idé när jag var 5 mil därifrån samtidigt som jag mådde skit. Jag gick och la mig klockan 23 och vaknade ganska exakt 11 idag. Ett tecken på att kroppen behövde vila. - Det blir nog till att ta bilen ner till Fjällbacka snart och köpa en tidning och en påse med vindruvor. Det är vad jag behöver just nu. Att tycka synd om mig själv är inget jag tycker om men att tycka synd om andra är något jag lägger mycket energi på.
Att jag stannade hemma från skolan igår för din skull var inget jag tvekade över. Det kändes självklart och jag hade ingen annan tanke i hjänan än att jag skulle hjälpa dig. Jag är glad att jag fick äran att ta hand om dig, att jag fick torka dina tårar och att jag var den du gav förtroendet till. Jag älskar att hjälpa folk som hjälper mig när jag har svåra stunder.
Jag vet inte hur jag skall kunna formulera en mening så att du förstår mina tankar, hur jag skall kunna finna orden så att du förstår utan att kunna prata bort det. Jag vill bara veta, om känslan är ömsesidig eller om min känsla är tvärt emot din. Din kompis säger att det vanskas posetivt, men vad vet jag när du inte säger något?. Jag låter tiden styra oss samman, jag orkar inte lägga energi på det om allting är bortkastat efter ett kort tag.
Det var längesen jag skrev blogg nu, det beror på att jag inte har internet i lägenheten och jag har fullt upp när jag är hemma, men idag fick jag lust att skriva. Vilket nog kanske uppskattas av några. Jag har ingen aning om hur många som kollar min blogg, det är nog inte mer än 2 eller 3 stycken.
Jag är förvirrad och känner mig som en storm vid namn Gudrun. Komentarer som "du har inte en kropp man flashar med" kontrades med "Du är mullig" igår kväll. Jag försökte sätta på filltret i hjärnan för att stoppa upp orden. Men dom gick rakt igenom och har nu fastnat längst fram i hjärnan där alla ord som ekar finns. Jag orkar inte starta om från ruta 1 igen. Jag har nyss kommit där ifrån, jag mår bra. - 58 nu 50 då-
Febern har gått ner, men kroppen har fortfarande inte 37 grader som temperatur. Det kommer, med tiden.
Jag gick inte till skolan idag, det var ingen idé när jag var 5 mil därifrån samtidigt som jag mådde skit. Jag gick och la mig klockan 23 och vaknade ganska exakt 11 idag. Ett tecken på att kroppen behövde vila. - Det blir nog till att ta bilen ner till Fjällbacka snart och köpa en tidning och en påse med vindruvor. Det är vad jag behöver just nu. Att tycka synd om mig själv är inget jag tycker om men att tycka synd om andra är något jag lägger mycket energi på.
Att jag stannade hemma från skolan igår för din skull var inget jag tvekade över. Det kändes självklart och jag hade ingen annan tanke i hjänan än att jag skulle hjälpa dig. Jag är glad att jag fick äran att ta hand om dig, att jag fick torka dina tårar och att jag var den du gav förtroendet till. Jag älskar att hjälpa folk som hjälper mig när jag har svåra stunder.
Jag vet inte hur jag skall kunna formulera en mening så att du förstår mina tankar, hur jag skall kunna finna orden så att du förstår utan att kunna prata bort det. Jag vill bara veta, om känslan är ömsesidig eller om min känsla är tvärt emot din. Din kompis säger att det vanskas posetivt, men vad vet jag när du inte säger något?. Jag låter tiden styra oss samman, jag orkar inte lägga energi på det om allting är bortkastat efter ett kort tag.
Det var längesen jag skrev blogg nu, det beror på att jag inte har internet i lägenheten och jag har fullt upp när jag är hemma, men idag fick jag lust att skriva. Vilket nog kanske uppskattas av några. Jag har ingen aning om hur många som kollar min blogg, det är nog inte mer än 2 eller 3 stycken.
Jag är förvirrad och känner mig som en storm vid namn Gudrun. Komentarer som "du har inte en kropp man flashar med" kontrades med "Du är mullig" igår kväll. Jag försökte sätta på filltret i hjärnan för att stoppa upp orden. Men dom gick rakt igenom och har nu fastnat längst fram i hjärnan där alla ord som ekar finns. Jag orkar inte starta om från ruta 1 igen. Jag har nyss kommit där ifrån, jag mår bra. - 58 nu 50 då-
Ta mig till kärleken, jag vet att den finns.
.Sara
.Sara