Sara Danielsson

Ikväll är det utgång och jag skall äta grus som aldrig förr.
Tjintjong långkalsong

Det är fredag och dagen har varit ovanlig men ändå ganska mycket som vanligt. Kvällen blev sen igår, morognen blev tidig. Åkte till Malin igår kväll vid 21 tiden,  sov på soffan hemma hos henne och Abbe. Mys <3   Tack för pratstunden min stjärna.
Vid 4:15 ringde klockan och jag stuttsade mer eller mindre upp ur soffan. Gick in på toaletten, sminkade mig, borstade tänderna och tog på mig kläderna. Gick ut i snön, jag pulsade ner till skylten där du sedan kom och hämtade mig =)
Trevlig tur i Norge, samtalsämnena tog aldrig slut. Jag är stum av förvåning.

Nu är jag hemma och jag sitter och lyssnar på lite julmusik på Youtube. Jag är förbannat jävla trött så det är ungefär vad jag orkar göra nu. Tacon görs iordning ute i köket och jag har nattlinne samt raggisar på mig. Det är mys på hög nivå.

Jag kollade min bilddagbok för första gången på många dagar, jag möttes av en förvåning. Jag vet att du läser min blogg och jag vet att du förstår att det är dig jag skriver om nu M. Vi pratade på riktigt på tåget igår för första gången på flera månadersen. Det kändes något, något magiskt. Jag förstår inte, vi har ju glömt varandra? Vi har ju gått vidare, åt varsitt håll. Varför kände jag så? Varför möttes våra blickar? Varför kramade jag dig automatiskt sen när vi skulle skiljas åt?
Jag förstår inte, jag är förvirrad. Totalt sinnesförvirrad.

Måste ringa mitt hjärta nu och berätta om det magiska. Jennifer du är underbar. <3

---

17 Dagens:

Dagens knark : Vindruvor och tacoost
Dagens mat: nyponsoppa, skolmat och räkor med aioli på kvällen med mammsen
Dagens låt: MArkus Krunegård - Jag är en vampyr
Dagens besök: Mamma :)
Dagens humör: Ganska stillsam
Dagens händelse: En viss person fick ännu ett utbrott på mig.
Dagens fundering: VAD FAN SKA JAG GÖRA EFTER STUDENTEN?????
Dagens framtidsplan: Jag ska bli rik rik rik rik
Dagens saknad: Min Jennifer och en viss lastbilschaufför
Dagens måste: Ingenting =)
Dagens ångest: Jag måste skaffa långa naglar till julafton
Dagens klädsel: Myskläder :$
Dagens aktivitet: Storstädat lägenheten (som sedan mamma städade en gång till). Skola och mys med mams.
Dagens bästa: Vet inte
Dagens värsta: Jag hakar på Jennifer här, fy faan för skolmaten!
Dagens beroende: C*R*E
Dagens insikt: Jag hatar inte Uddevalla lika mycket som jag alltid trott

Idag rasade allting, det hände för 1h sen ungefär. Hela världen halkade ner från mina axlar. Jag bär på så tunga hemligheter att jag knappt längre vet vad som är hemigt och vad som ofentligt. Allting handlar om mig själv, allting speglar mina innersta tankar och min icke välmående visas utåt genom ilskna blickar och elaka komentarer.

Mamma har börjat bli orolig och jag förstår henne. Jag är lika orolig som dig mamma.
Jag vill bara klara upp allting. Jag orkar inte fler motgångar nu.

Du har tagit musten ur mig.
Det är du som fått mig att inte vilja lita på ngåon länge, det är du som fått mig att känna en smak av
bäsk bitterhet. Jag hatar dig och kommer aldrig mer godta din vänskap. Ditt är ditt och mitt är mitt.
Du har redan tagit för stor del av mig, tårtbiten saknas.

Johanna lämnade mig för någon timma sen, jag hann inte stänga dörren fören jag började tänka tankar igen.
Det går inte att rensa bort sånt jag inte ska tänka längre, mitt filter har luckrats upp och jag klarar inte av att skilja
på rätt eller fel längre. Jag är rädd. Vill hitta tillbaka igen.

Fånga mig nu, medan ni kan.

En hel dag i skolan och jag känner mig helt död. Väntar på att ett under ska ske, så att en portion med stekta köttbullar och kokt pasata stod serverad på bordet. Med tre klumpar ketchup till. Jag orkar inte, är trött fan borde lägga mig.
Det är Måndag, ganska tråkig måndag. Försöker få hit Jennifer nu, tror dock inte att det går så jävla bra men den som lever får se. Jag vill ha chirre.

Nu är vi inne på slutspurten gällande projektet men fan vad mycketr vi har kvar. jag spyr snart på skiten. Vill anställa någon så att det bir gjort. skulle betalat 5 000 till den frivilliga.

Hur fan kan man bli så barnsligt glad över ett litet sms? Där 5 ganska obetydliga meningar är formulerade? Jag förstår inte, vissa lyckas. =)

---

Ibland måste man lägga saker på hyllan och ibland måste man ge hyllan där alla saker lite kärlek. Den kärleken är död nu. Alla mina läxor får leva sitt egna liv, jag pallar fan inte sätta igång och göra något vettigt. Idag är det depp känner jag haha!

Du som liten
1. Vad hette din första bästa vän? Emma Elg
2. Vad hette din första kärlek? Klas Gustavsson
3. Vilken var din favorit rätt? Brunabönor och fläsk
4. Vilken var din favorit färg? Rosa, helt klart
5. Vart bodde du? Skistad, Fjällbacka
6. Vad tyckte du var det bästa som hänt? Att jag hade fått en egen elbil som var röd med eldflames.
7. Vad tyckte du var det värsta som hänt? När en mördarsnigel hade fastnat på mina tights för att jag skulle hoppa hopprep med den
8. Ville du bli när du blev stor? Bilmekaniker.. :O
9. Vilket godis tyckte du bäst om? Gröna grodor

Nu
1. Vad heter din bästa vän? Jennifer <3
2. Vad heter/hette din senaste kärlek? Jo****
3. Vilken är din favorit rätt? Tacos, eller tror det i alla fall.
4. Vilken är din favorit färg? Rosa och Svart =)
5. Vart bor du? Skistad och Uddevalla
6. Vad tycker du är det bästa som hänt? Att jag fick körkort
7. Vad tycker du är det värsta som hänt? Att jag alltid fastnat för dom som är omöjliga.
8. Vad vill du bli? Dietist
9. Vilket godis tycker du bäst om? Gillar inte godis så mycket =/

Jag önska inneligt att jag kunde skriva att snön vräker ner och gräsmattan som ligger tätt bredvid huset blivit täckt av vit pudersnö nu. Att den första åkturen i pulkan är avverkad och att jag för första gången i mitt liv har varit ute och sladdat med min alldeles egna bil. Det är lätt att sväva iväg, när man sitter och tänker. Det är som att man blir blind, blind för verkligheten.

Idag, den andra december tjugohundraåtta känner jag mig faktiskt väldigt hel. Trotts att du lämnat mig, trotts att du inte litar på mig och trotts att du inte längre står mig lika nära. Dessa tre du jag skriver om är tre olika du, tre olika du i form av tre olika personer. Tre olika individer med tre olika bakgrunder och med tre olika identiteter. Jag önska att jag fick tillbaka två av dessa tre du, det är bara en jag aldrig mer vill se, höra eller känna. Detta du är ganska nyinflyttat/utflyttat.

Det har hänt mycket i mitt liv det senaste men en sak vill jag speciellt lägga vikt vid att berätta för er. Jag minns så väl den där dagen då vi på riktigt började prata igen. Då vi började dela med oss av dessa eviga tankar som bor inne i våra små blonda huvuden. Alla dess ord som så ofta förut formades mellan våra läppar. Det är vi igen, det känns så obeskrivligt bra.
Vi ringer varandra och är upprörda, vi skickar kluriga historier på sms, vi bombar varandra på msn och vi umgås så som vi gjorde förr. Allting känns som då, på den tiden då vi var två mopedtokiga galningar. Vi åkte långväga, kortväga och knappt några meter ibland. Mopeden var vårt färdmedel. Det var med hjälp av den vi kunde göra alla busiga saker som vi faktiskt gjorde. Nu är vi på en ny nivå, vi upptäcker nya saker ihop. Vi har ett lite lugnare tempo men impulsitiveten är fortfarande lika hög.
Du betyder så obeskrivligt mycket för mig, jag önska det fanns ett starkare ord än Jag älskar dig. Det räcker inte till för mig, när jag vill beskriva min kärlek och min tacksamhet över att det är du och jag igen. Jag är evigt tacksam att du är den som behåller mina hemligheter. Att det är du som delar med dig av dina tankar och att det är med mig du vill dela med dig av den där ganska obetydliga händelsen som hänt i skolan eller den där blicken du fått i korridoren. Att skriva ditt namn vore kanske vara en självklarhet för många, men jag vill inte det. Ni som inte förstår vem den här ängeln är, känner inte mig. Inte lika bra som du, min älskade vän.

Ibland känner man för att göra något extra, det gjorde jag idag. Så här fick ni dagens lilla extra sak. Tack!

Varma kramar.

Åter igen Måndag. Ligger kvar i min varma mjuka säng och ser mig omkring i lägenheten. Inte en enda liten tomte eller advents belysning existerar i min lägenhet. Inte en enda liten pepparkakka eller julmust har kommit in i lägenheten. Det känns sorgligt, men det gör inget för just iår har jag blivit omringad av tomtar sen i Oktober. Mammas affär är full och jag älskar känslan. Älskar den!

Igår kände jag mig lite hängig så jag la mig tidigt, redan klockan 00,00. Det är tidigt för mig, här i stan ungefär 2h tidigare än vanligt. Så nu har jag varit vaken sen klockan 9.30 . Det är skönt att vakna tidigare än vad man behöver för då är det inte lika stressigt och jobbigt.

Detta inlägget käns onödigt så jag slutar här. Ska skriva mer "känslor" ikväll tänkte jag. För jag bär på en hel säck full av ilska och känslor i olika former.

SIST MEN INTE MINST; GRATTIS TILL KÖRKORTET HJÄÄÄÄRTAT LINNÉA <3<3<3<3
Peace

Varför kan man aldrig få lov att sköta sitt liv i fred?
Varför ska alltid alla andra lägga sig i, som tror sig veta sanningar?
Varför är jag så jävla svag så att jag inte vågar ställa mig upp och säga "ni ljuger, ni är dumma i huvudet"
Varför kan inte jag säga nej?

Och när i helvete, ska jag ta itu med min snällhet?

HELVETE

I lördags hade jag middag för Jennifer och Johanna. Vi åt en underbar middag som jag faktiskt hade lagat helt själv.

• Smörstekta kantareller
• Hemmagjord klyftpotatis
• Marinerad fläskfilé med vitlök, chilli, paprika och salt på.
• Kantarell/champinjon sås
• Sallad med olika saker i
• ketchup.

Som efterätt serverades:

• Hemmaplockade Björnbär
• Glass
• Kaffe

Kvällen var jätte lyckad, vi satt och pratade och skrattade. Det är så himla skönt ibland att bara träffas över en middag och prata om allt som kommer en för. Det kallar jag för mysstund.

Igår vaknade jag upp hemma hos Jennifer, jag skulle egentligen sovit ensam hemma. Men eftersom jag jennifer och johanna satt och diskuterade inbrott och diverse kusligheter så vågade jag verkligen inte sova ensam sen när Jennifer och Johanna skulle ha åkt här ifrån. Jennifer var underbar och erbjöd en sovplats hemma hos henne. Med lite tveksamhet så sa jag JA och satte mig snällt i bilen och åkte med henne hem. Det var tur för då fick jag ännu mer tid att umgås med henne : )

Sen klockan 22 ungefär så kom Lander och Ägget hem till mig och myste en stund. Ungefär en timma. Det händer allt oftare att dom kommer förbi en sväng. Dom ska till GG på Onsdag också, så vi får se om det kanske blir en utgång. Då har jag varit ute typ varje onsdag i 2 månader. Det är tummen ner för det! -Eftersom det blir sååååå dyrt tillslut. Fast GG är faktiskt väldigt billigt.

Nu sitter jag här hemma och tänker tillbaka på helgen vilket leder till att jag får ett leende på läpparna. Dock har jag nu gått och blivit sjuk. Ont i svanken, snuvig eller nej inte snuvig men tvärt om, jag är tät i näsan. Sen har jag även lyckats få lite hosta och ont i halsen. Tummen upp för mig.
Hoppas inte jag får värsta sjukperioden nu bara, för det är nu allt händer. Det är nu vi får alla jävla läxor och man är redan trött som man är. Det är inte tid för att bli sjuk och hängig. Det är redan tråkigt som det är just nu den här årstiden. Vi har redan fått massa uppgifter i skolan, hitills har vi fått:
- Naturkunskap
- Samhälls uppgift
- Engelska glosor
- Pedagogik skrivuppgift
- Svenska tal
Det känns ju jätte roligt när man kollar på en sån här lista och jag har inte ens börjat med någon av uppgifterna BRA SARA!!!

När jag kollar ut idag blir jag glad, för det snöar. Ska äntligen den riktiga vintern komma, för första gången på flera år?
Ska vi äntligen kunna valla om pullkan och dra ett lopp nerför stämmenbacken? Ååå, jag vill faan till fjällen nu när jag tänker efter. Skoj att få visa sina (skills) med skidorna på. Jag lärde mig ju faktiskt att inte BARA åka strut eller störtlopp förra gången då vi var i Trysil.

Det är dags att ta tag i uppgifterna. Vi kanske hörs senare. Ta hand om er =)
Kramar från Sara

Frosten ligger tät uppe på gräsmattans vissna gräs. Frosten låg tät på min röda bils framruta. Idag gick frosten genom märg och ben. Det är vinter och vädret har verkligen slått om. Det kommer rök ur munnen när man andas och kinderna blir sådär rosenröda. Jag trivs i min nya parkas och mina gråa vantar värmer så skönt mina små frusna händer. Mössa har aldrig riktigt varit något för mig, men även det ska jag vänja mig med iår hade jag tänkt. Vi tar en sak i taget.
Det är november och mer än halva månaden har gått. Slutet av året har börjat och jag känner mig förvirrad och nylärd.
Jag har fått ett nytänkande och en ny stil. Det är inte jag, den gamla Sara som skriver. Jo det är klart det är jag, jag jag som skriver men jag har börjat se livet ut en annan synvinkel.
Du ska ta dagen som den kommer och motgångar som kommer är aldrig så stora att dom inte går att tackla. Det är som bossar på pockemon spelen. Dom går att rubba och du kan komma förbi dem, utan att helt ta ut dig själv.

Jag läste en krönika idag, den handlade om hur man ska svara på frågan "hej, hur är det?". Det är oftast så att man rycker på axlarna och säger "jotack, det är bra hur är det själv?". Utan att egentligen ritkigt reflektera över, hur är det egentligen idag? Man vill alltid vara alla till lags, och det är alltid alla andra som gör felen, inte hälsar eller ger dig en sne blick. Det är aldrig man själv från start som ger den där blicken eller sänker ner huvudet när någon känd människa går förbi, för att slippa säga hej.

Allt oftare blir det så att man går förbi folk utan att ens lyfta blicken. Man orkar inte ta sig dom få minuterna eller dom sekunderna som det ibland tar att hälsa. Det behöver inte vara ansträngande att visa, att du sätt den som strax bredvid dig vistas. I artikeln stod det att det är du som bestämmer hur du skall må. Och det är så sant, för det är ingen som tvingar dig att vara sur och grinig. Eller det är ingen som tvingar dig att jobba på det jobbet som du jobbar på.
Det är du som bestämmer vad ditt liv skall gå ut på och det är du som bestämmer om du vill få ett hej tillbaka från den där som är bredvid dig. Tilltala någon vid namn för att få den att känna sig speciell, eller säg bara hej. Så som man gjort i alla tider.

Det börjar närma sig ett mål. Det börjar vina en ångest inom mig. Jag börjar förstå att jag är fast. Jag börjar förstå att jag kommer klara det här. Det finns vilja, det finns krav och det finns lust. Jag tycker om känslan.

Nu har jul på lisseberg börjat och jag vill sågärna åka dit, med dig. Att gå där hand i hand skulle kännas som att jag befann mig i drömmarnas land. Jag skulle bli lycklig att få värme som sänds från din kropp till min. Att få känna dina läppar mot mina. Nej, det är inte sant. Jag drömmer bara. Jag drömemr bara att det fanns någon jag kände såhär för. Någon som kände känslan tillbaka. Nu i dessa tider, är det dags att skaffa sig en soffpartner.

Nu ska jag snart åka och hämta Mattias Pagander och hans kompisar. Dom skulle till Tanum, självklart ställer jag upp. Han är ju min, bara min gosepojk.

---

Tiden är inne och jag ska runda av. Det är mörkt ute. Gos från Sara

Det är inte ofta jag inte känner en känsla av ånger eller besvikelse dagen efter en utgång. men igår var det faktiskt helt underbart. Jag tyckte det var så himla roligt, jag kommer inte ihåg Björn så bra, men när jag kom hem så hade jag i alla fall en napp till Joel. Björn Rosenström- "Sug på den".

Jag mötte din blick igår, du famnade om mig. Jag bad att du skulle stanna, sakta men säkert gick du din väg och kom aldrig mer åter. Det kändes som att jag blev helt förvirrad. Jag visste att du befann dig under samma tak som jag var, men exakt vart du var det fick jag aldrig veta. När jag ringde din mobil, svarade en tjej och det högg. Sen fick jag veta att det var N:s lillasyster men ändå. Hihi

Ibland är det verkligen skönt att skriva av sig. Jag borde egentligen berätta om gårdagen, men jag vet inte om jag ritkigt orkar. Jag är väldigt rött och seg idag. Lyssnar på lugn musik, jag känner stämningen börjar komma. Det är bara en sak som saknas. Snacks!

Igår trog Lisa med mig till Göteborg, jag ångrar inte att jag följde med :) Det var verkligen jätte mysigt. Sen när jag kom hem så packade jag ner lite party stuffs och åkte hem till mamma och pappa. Efter att vart hemma två timmar så åkte jag till Johanna, mysigt. Vi satt och drack och åt snacks. det var lite speciellt där, jag hade aldrig sätt dom fulla. Inte varken Patter eller Platiz. Men nu har jag gjort det, och jag säger bara "smiiiile".
Efter att vi suttit och sugit på varsinna cidrar så ringde vi Johannas taxi-mamma så körde hon oss (jag åkte med alexander) till Tanumstrand. Väl framme så drog kalaset igång på riktigt. Partynärven riktigt spratt och jag kände mig galen.
Klockan 2.30 eller något, gick jag med någa till en stuga och där somnade jag. Tack för en jätte rolig kväll mina älskade vänner.
Jag fick komentarer kring mitt hår igår, men inte av dig. Och jag undrar verkligen vad du tycker. Snälla, slå dig fri.

Nu har jag lgt färg i håret och jag är fan nöjd.  =)
Sitter i lägenheten och äter mösli och yoghurt. Det är sååååå himla gott.

---

Imorgon skall jag och Lisa jobba med projektet hela dagen, ska bli skönt eftersom vi har en hel del att göra. Snart kommer Alexandra och då skall jag dra henne i örat lite haha. För när jag kom in i lägenheten luktade det rök, busfia!

Vi hörs snart igen.
Skriv gärna en komentar gällande håret :)

//Sara

Jag vaknade klockan 13,15 jag är fan hopplös. Min sena uppstigning kanbero på att jag la mig 05.11 för att jag och Lander satt och ställde frågor till varandra, SKIT SKOJ! Jag fick reda på ganska mycket saker som jag är glad över att fått veta.

Ute blåser det och jag känner mig nästan lite rädd, sitter ju helt ensam hemma i min lilla lya. Mössa, mjukis och raggsockar är dagens outfit. I like it.   Jag ska snart åka hem till Fjällbacka, orkar inte vara kvar i Uddevalla. Jag skall hem till min joel och gosa. I alla fall en stund bara han är hemma. Han har precis lärt sig gå i sin lära-gå-stol. Så himla söt är han. Igår fyllde han ½ år. Sötnos.

Just ny lyssnar jag på min och Alexandras låt, den är faan så bra. Mariah Carey - All I want for christmas is you.

Imorgon smäller det, klockan 11,00 är det dags att besöka frisösstolen och jag är så himla spänd. Det kommer ske en stor förändring, hoppas verkligen att det blir bra. Jag kommer färga håret chokladbrund, kanske ha llite bronsfärgade slingor i. Jag har bestämt mig nu och jag kommer inte skaffa lugg. Det känns för a la 60 tal (tror jag).



Jag är utvilad idag, det är underbart. Jag ringde Linnea förut, jag hade så in i helvete tråkigt. Sen när jag snackat med henne så kom vi på jätte mycket bra idéer angående 22 November.
*Middag
*Tema
* Bag in box vin
* Skratt och historier.
Hoppas verkligen att det blir som vi planerat, älskar att ha tillställningar för mina små gryn. puss

Föresten nu ska jag verkligen sluta, på riktigt. Det är inte bra för hälsan och jag märker själv hur långt det har gått nu. Det får vara slut på dumheterna.

Varför ger man egentligen nyårslöften har jag tänkt på? Jag menar, man håller dom ju fan aldrig ändå. Jag har gett mig själv ett nyårslöfte en gång. Det var att jag skulle göra slut med min dåvarande pojkvän, jag gjorde det.. ungefär 5 timmar senare.

Det är höst, lövn som för bara några veckor sen satt på trädens alla grenar ligger nu nere på barken som ett tunnt tecke. Staden börjar bli allt mer brunare, färgen man kan uppfatta på Uddevallas grågator är färgerna som är på kläderna och glasögonen i affärernas skyltfönster. Jag älskar när kinderna blir sådär rosiga och läpparna börjar såsmått naras.
Ge mig vinter.

Jag har alltid kännt att jag haft saker och ting under kontroll, men allt oftare har jag förstått att jag inte alls har den kontrollen jag så länge trott att jag har. Ibland försvinner saker man inte trott skulle ha försvinnit. Ibland får man meddelanden och samtal som man aldrig trott skulle komma. Ord kan betyda så sjukt mycket, men kanske inte tillräckligt. Jag hatar när jag inte vet vart jag har vissa, jag hatar att duga ibland. Alltind eller aldrig.

Nu är det dags att bädda sängen och sedan gå till tåget, jag skall åka hem! Hem till min älskade Joel och sedan hem till mamma och pappa.

Vi hörs nog kanske ikväll, skall försöka skriva lite på projektet när jag kommer hem. Vi hörs.

Kärlek från Sara