Snorig Fredag.
Det är fredag och näsan rinner mer än vad den gjort det senaste året. Halsen är svullen och full av prickar. Det känns som jag har ett rivgärn mellan väggarna. Jag har ett huvud som bulltar lika snabbt som mitt lilla hjärta gör. Det gör ont!
Febern har gått ner, men kroppen har fortfarande inte 37 grader som temperatur. Det kommer, med tiden.
Jag gick inte till skolan idag, det var ingen idé när jag var 5 mil därifrån samtidigt som jag mådde skit. Jag gick och la mig klockan 23 och vaknade ganska exakt 11 idag. Ett tecken på att kroppen behövde vila. - Det blir nog till att ta bilen ner till Fjällbacka snart och köpa en tidning och en påse med vindruvor. Det är vad jag behöver just nu. Att tycka synd om mig själv är inget jag tycker om men att tycka synd om andra är något jag lägger mycket energi på.
Att jag stannade hemma från skolan igår för din skull var inget jag tvekade över. Det kändes självklart och jag hade ingen annan tanke i hjänan än att jag skulle hjälpa dig. Jag är glad att jag fick äran att ta hand om dig, att jag fick torka dina tårar och att jag var den du gav förtroendet till. Jag älskar att hjälpa folk som hjälper mig när jag har svåra stunder.
Jag vet inte hur jag skall kunna formulera en mening så att du förstår mina tankar, hur jag skall kunna finna orden så att du förstår utan att kunna prata bort det. Jag vill bara veta, om känslan är ömsesidig eller om min känsla är tvärt emot din. Din kompis säger att det vanskas posetivt, men vad vet jag när du inte säger något?. Jag låter tiden styra oss samman, jag orkar inte lägga energi på det om allting är bortkastat efter ett kort tag.
Det var längesen jag skrev blogg nu, det beror på att jag inte har internet i lägenheten och jag har fullt upp när jag är hemma, men idag fick jag lust att skriva. Vilket nog kanske uppskattas av några. Jag har ingen aning om hur många som kollar min blogg, det är nog inte mer än 2 eller 3 stycken.
Jag är förvirrad och känner mig som en storm vid namn Gudrun. Komentarer som "du har inte en kropp man flashar med" kontrades med "Du är mullig" igår kväll. Jag försökte sätta på filltret i hjärnan för att stoppa upp orden. Men dom gick rakt igenom och har nu fastnat längst fram i hjärnan där alla ord som ekar finns. Jag orkar inte starta om från ruta 1 igen. Jag har nyss kommit där ifrån, jag mår bra. - 58 nu 50 då-
Febern har gått ner, men kroppen har fortfarande inte 37 grader som temperatur. Det kommer, med tiden.
Jag gick inte till skolan idag, det var ingen idé när jag var 5 mil därifrån samtidigt som jag mådde skit. Jag gick och la mig klockan 23 och vaknade ganska exakt 11 idag. Ett tecken på att kroppen behövde vila. - Det blir nog till att ta bilen ner till Fjällbacka snart och köpa en tidning och en påse med vindruvor. Det är vad jag behöver just nu. Att tycka synd om mig själv är inget jag tycker om men att tycka synd om andra är något jag lägger mycket energi på.
Att jag stannade hemma från skolan igår för din skull var inget jag tvekade över. Det kändes självklart och jag hade ingen annan tanke i hjänan än att jag skulle hjälpa dig. Jag är glad att jag fick äran att ta hand om dig, att jag fick torka dina tårar och att jag var den du gav förtroendet till. Jag älskar att hjälpa folk som hjälper mig när jag har svåra stunder.
Jag vet inte hur jag skall kunna formulera en mening så att du förstår mina tankar, hur jag skall kunna finna orden så att du förstår utan att kunna prata bort det. Jag vill bara veta, om känslan är ömsesidig eller om min känsla är tvärt emot din. Din kompis säger att det vanskas posetivt, men vad vet jag när du inte säger något?. Jag låter tiden styra oss samman, jag orkar inte lägga energi på det om allting är bortkastat efter ett kort tag.
Det var längesen jag skrev blogg nu, det beror på att jag inte har internet i lägenheten och jag har fullt upp när jag är hemma, men idag fick jag lust att skriva. Vilket nog kanske uppskattas av några. Jag har ingen aning om hur många som kollar min blogg, det är nog inte mer än 2 eller 3 stycken.
Jag är förvirrad och känner mig som en storm vid namn Gudrun. Komentarer som "du har inte en kropp man flashar med" kontrades med "Du är mullig" igår kväll. Jag försökte sätta på filltret i hjärnan för att stoppa upp orden. Men dom gick rakt igenom och har nu fastnat längst fram i hjärnan där alla ord som ekar finns. Jag orkar inte starta om från ruta 1 igen. Jag har nyss kommit där ifrån, jag mår bra. - 58 nu 50 då-
Ta mig till kärleken, jag vet att den finns.
.Sara
.Sara
.
Det var längesen jag kände såhär.
Det var längesen jag hade den där känslan inom mig, om att inte duga.
Det var längesen någon var så ärlig mot mig, som du var idag.
Det var längesen jag fick så många hjälpande händer som idag.
Det var längesen jag förstod att jag aldrig skulle lagt av, när jag var nere på 50kg.
Det var längesen jag försökte gilla läget.
Emma, Jag saknar dig.
Amanda, det måste bli bra igen.
Ida, jag älskar att vi umgås.
Linnéa, du är min skatt.
Jennifer, ingen sara utan dig.
Linnea L, Du är underbar.
Johanna A, Finare får man leta efter.
Malin, Puff den andra.
Lisa, den jag alltid litar på.
Martina, min goding.
Jag Tycker Om Er Så Himla Mycker.
Det var längesen jag hade den där känslan inom mig, om att inte duga.
Det var längesen någon var så ärlig mot mig, som du var idag.
Det var längesen jag fick så många hjälpande händer som idag.
Det var längesen jag förstod att jag aldrig skulle lagt av, när jag var nere på 50kg.
Det var längesen jag försökte gilla läget.
Emma, Jag saknar dig.
Amanda, det måste bli bra igen.
Ida, jag älskar att vi umgås.
Linnéa, du är min skatt.
Jennifer, ingen sara utan dig.
Linnea L, Du är underbar.
Johanna A, Finare får man leta efter.
Malin, Puff den andra.
Lisa, den jag alltid litar på.
Martina, min goding.
Jag Tycker Om Er Så Himla Mycker.