Sara Danielsson

Varför kan man aldrig få lov att sköta sitt liv i fred?
Varför ska alltid alla andra lägga sig i, som tror sig veta sanningar?
Varför är jag så jävla svag så att jag inte vågar ställa mig upp och säga "ni ljuger, ni är dumma i huvudet"
Varför kan inte jag säga nej?

Och när i helvete, ska jag ta itu med min snällhet?

HELVETE

I lördags hade jag middag för Jennifer och Johanna. Vi åt en underbar middag som jag faktiskt hade lagat helt själv.

• Smörstekta kantareller
• Hemmagjord klyftpotatis
• Marinerad fläskfilé med vitlök, chilli, paprika och salt på.
• Kantarell/champinjon sås
• Sallad med olika saker i
• ketchup.

Som efterätt serverades:

• Hemmaplockade Björnbär
• Glass
• Kaffe

Kvällen var jätte lyckad, vi satt och pratade och skrattade. Det är så himla skönt ibland att bara träffas över en middag och prata om allt som kommer en för. Det kallar jag för mysstund.

Igår vaknade jag upp hemma hos Jennifer, jag skulle egentligen sovit ensam hemma. Men eftersom jag jennifer och johanna satt och diskuterade inbrott och diverse kusligheter så vågade jag verkligen inte sova ensam sen när Jennifer och Johanna skulle ha åkt här ifrån. Jennifer var underbar och erbjöd en sovplats hemma hos henne. Med lite tveksamhet så sa jag JA och satte mig snällt i bilen och åkte med henne hem. Det var tur för då fick jag ännu mer tid att umgås med henne : )

Sen klockan 22 ungefär så kom Lander och Ägget hem till mig och myste en stund. Ungefär en timma. Det händer allt oftare att dom kommer förbi en sväng. Dom ska till GG på Onsdag också, så vi får se om det kanske blir en utgång. Då har jag varit ute typ varje onsdag i 2 månader. Det är tummen ner för det! -Eftersom det blir sååååå dyrt tillslut. Fast GG är faktiskt väldigt billigt.

Nu sitter jag här hemma och tänker tillbaka på helgen vilket leder till att jag får ett leende på läpparna. Dock har jag nu gått och blivit sjuk. Ont i svanken, snuvig eller nej inte snuvig men tvärt om, jag är tät i näsan. Sen har jag även lyckats få lite hosta och ont i halsen. Tummen upp för mig.
Hoppas inte jag får värsta sjukperioden nu bara, för det är nu allt händer. Det är nu vi får alla jävla läxor och man är redan trött som man är. Det är inte tid för att bli sjuk och hängig. Det är redan tråkigt som det är just nu den här årstiden. Vi har redan fått massa uppgifter i skolan, hitills har vi fått:
- Naturkunskap
- Samhälls uppgift
- Engelska glosor
- Pedagogik skrivuppgift
- Svenska tal
Det känns ju jätte roligt när man kollar på en sån här lista och jag har inte ens börjat med någon av uppgifterna BRA SARA!!!

När jag kollar ut idag blir jag glad, för det snöar. Ska äntligen den riktiga vintern komma, för första gången på flera år?
Ska vi äntligen kunna valla om pullkan och dra ett lopp nerför stämmenbacken? Ååå, jag vill faan till fjällen nu när jag tänker efter. Skoj att få visa sina (skills) med skidorna på. Jag lärde mig ju faktiskt att inte BARA åka strut eller störtlopp förra gången då vi var i Trysil.

Det är dags att ta tag i uppgifterna. Vi kanske hörs senare. Ta hand om er =)
Kramar från Sara

Frosten ligger tät uppe på gräsmattans vissna gräs. Frosten låg tät på min röda bils framruta. Idag gick frosten genom märg och ben. Det är vinter och vädret har verkligen slått om. Det kommer rök ur munnen när man andas och kinderna blir sådär rosenröda. Jag trivs i min nya parkas och mina gråa vantar värmer så skönt mina små frusna händer. Mössa har aldrig riktigt varit något för mig, men även det ska jag vänja mig med iår hade jag tänkt. Vi tar en sak i taget.
Det är november och mer än halva månaden har gått. Slutet av året har börjat och jag känner mig förvirrad och nylärd.
Jag har fått ett nytänkande och en ny stil. Det är inte jag, den gamla Sara som skriver. Jo det är klart det är jag, jag jag som skriver men jag har börjat se livet ut en annan synvinkel.
Du ska ta dagen som den kommer och motgångar som kommer är aldrig så stora att dom inte går att tackla. Det är som bossar på pockemon spelen. Dom går att rubba och du kan komma förbi dem, utan att helt ta ut dig själv.

Jag läste en krönika idag, den handlade om hur man ska svara på frågan "hej, hur är det?". Det är oftast så att man rycker på axlarna och säger "jotack, det är bra hur är det själv?". Utan att egentligen ritkigt reflektera över, hur är det egentligen idag? Man vill alltid vara alla till lags, och det är alltid alla andra som gör felen, inte hälsar eller ger dig en sne blick. Det är aldrig man själv från start som ger den där blicken eller sänker ner huvudet när någon känd människa går förbi, för att slippa säga hej.

Allt oftare blir det så att man går förbi folk utan att ens lyfta blicken. Man orkar inte ta sig dom få minuterna eller dom sekunderna som det ibland tar att hälsa. Det behöver inte vara ansträngande att visa, att du sätt den som strax bredvid dig vistas. I artikeln stod det att det är du som bestämmer hur du skall må. Och det är så sant, för det är ingen som tvingar dig att vara sur och grinig. Eller det är ingen som tvingar dig att jobba på det jobbet som du jobbar på.
Det är du som bestämmer vad ditt liv skall gå ut på och det är du som bestämmer om du vill få ett hej tillbaka från den där som är bredvid dig. Tilltala någon vid namn för att få den att känna sig speciell, eller säg bara hej. Så som man gjort i alla tider.

Det börjar närma sig ett mål. Det börjar vina en ångest inom mig. Jag börjar förstå att jag är fast. Jag börjar förstå att jag kommer klara det här. Det finns vilja, det finns krav och det finns lust. Jag tycker om känslan.

Nu har jul på lisseberg börjat och jag vill sågärna åka dit, med dig. Att gå där hand i hand skulle kännas som att jag befann mig i drömmarnas land. Jag skulle bli lycklig att få värme som sänds från din kropp till min. Att få känna dina läppar mot mina. Nej, det är inte sant. Jag drömmer bara. Jag drömemr bara att det fanns någon jag kände såhär för. Någon som kände känslan tillbaka. Nu i dessa tider, är det dags att skaffa sig en soffpartner.

Nu ska jag snart åka och hämta Mattias Pagander och hans kompisar. Dom skulle till Tanum, självklart ställer jag upp. Han är ju min, bara min gosepojk.

---

Tiden är inne och jag ska runda av. Det är mörkt ute. Gos från Sara

Det är inte ofta jag inte känner en känsla av ånger eller besvikelse dagen efter en utgång. men igår var det faktiskt helt underbart. Jag tyckte det var så himla roligt, jag kommer inte ihåg Björn så bra, men när jag kom hem så hade jag i alla fall en napp till Joel. Björn Rosenström- "Sug på den".

Jag mötte din blick igår, du famnade om mig. Jag bad att du skulle stanna, sakta men säkert gick du din väg och kom aldrig mer åter. Det kändes som att jag blev helt förvirrad. Jag visste att du befann dig under samma tak som jag var, men exakt vart du var det fick jag aldrig veta. När jag ringde din mobil, svarade en tjej och det högg. Sen fick jag veta att det var N:s lillasyster men ändå. Hihi

Ibland är det verkligen skönt att skriva av sig. Jag borde egentligen berätta om gårdagen, men jag vet inte om jag ritkigt orkar. Jag är väldigt rött och seg idag. Lyssnar på lugn musik, jag känner stämningen börjar komma. Det är bara en sak som saknas. Snacks!

Igår trog Lisa med mig till Göteborg, jag ångrar inte att jag följde med :) Det var verkligen jätte mysigt. Sen när jag kom hem så packade jag ner lite party stuffs och åkte hem till mamma och pappa. Efter att vart hemma två timmar så åkte jag till Johanna, mysigt. Vi satt och drack och åt snacks. det var lite speciellt där, jag hade aldrig sätt dom fulla. Inte varken Patter eller Platiz. Men nu har jag gjort det, och jag säger bara "smiiiile".
Efter att vi suttit och sugit på varsinna cidrar så ringde vi Johannas taxi-mamma så körde hon oss (jag åkte med alexander) till Tanumstrand. Väl framme så drog kalaset igång på riktigt. Partynärven riktigt spratt och jag kände mig galen.
Klockan 2.30 eller något, gick jag med någa till en stuga och där somnade jag. Tack för en jätte rolig kväll mina älskade vänner.
Jag fick komentarer kring mitt hår igår, men inte av dig. Och jag undrar verkligen vad du tycker. Snälla, slå dig fri.

Nu har jag lgt färg i håret och jag är fan nöjd.  =)
Sitter i lägenheten och äter mösli och yoghurt. Det är sååååå himla gott.

---

Imorgon skall jag och Lisa jobba med projektet hela dagen, ska bli skönt eftersom vi har en hel del att göra. Snart kommer Alexandra och då skall jag dra henne i örat lite haha. För när jag kom in i lägenheten luktade det rök, busfia!

Vi hörs snart igen.
Skriv gärna en komentar gällande håret :)

//Sara

Jag vaknade klockan 13,15 jag är fan hopplös. Min sena uppstigning kanbero på att jag la mig 05.11 för att jag och Lander satt och ställde frågor till varandra, SKIT SKOJ! Jag fick reda på ganska mycket saker som jag är glad över att fått veta.

Ute blåser det och jag känner mig nästan lite rädd, sitter ju helt ensam hemma i min lilla lya. Mössa, mjukis och raggsockar är dagens outfit. I like it.   Jag ska snart åka hem till Fjällbacka, orkar inte vara kvar i Uddevalla. Jag skall hem till min joel och gosa. I alla fall en stund bara han är hemma. Han har precis lärt sig gå i sin lära-gå-stol. Så himla söt är han. Igår fyllde han ½ år. Sötnos.

Just ny lyssnar jag på min och Alexandras låt, den är faan så bra. Mariah Carey - All I want for christmas is you.

Imorgon smäller det, klockan 11,00 är det dags att besöka frisösstolen och jag är så himla spänd. Det kommer ske en stor förändring, hoppas verkligen att det blir bra. Jag kommer färga håret chokladbrund, kanske ha llite bronsfärgade slingor i. Jag har bestämt mig nu och jag kommer inte skaffa lugg. Det känns för a la 60 tal (tror jag).



Jag är utvilad idag, det är underbart. Jag ringde Linnea förut, jag hade så in i helvete tråkigt. Sen när jag snackat med henne så kom vi på jätte mycket bra idéer angående 22 November.
*Middag
*Tema
* Bag in box vin
* Skratt och historier.
Hoppas verkligen att det blir som vi planerat, älskar att ha tillställningar för mina små gryn. puss

Föresten nu ska jag verkligen sluta, på riktigt. Det är inte bra för hälsan och jag märker själv hur långt det har gått nu. Det får vara slut på dumheterna.

Varför ger man egentligen nyårslöften har jag tänkt på? Jag menar, man håller dom ju fan aldrig ändå. Jag har gett mig själv ett nyårslöfte en gång. Det var att jag skulle göra slut med min dåvarande pojkvän, jag gjorde det.. ungefär 5 timmar senare.

Det är höst, lövn som för bara några veckor sen satt på trädens alla grenar ligger nu nere på barken som ett tunnt tecke. Staden börjar bli allt mer brunare, färgen man kan uppfatta på Uddevallas grågator är färgerna som är på kläderna och glasögonen i affärernas skyltfönster. Jag älskar när kinderna blir sådär rosiga och läpparna börjar såsmått naras.
Ge mig vinter.

Jag har alltid kännt att jag haft saker och ting under kontroll, men allt oftare har jag förstått att jag inte alls har den kontrollen jag så länge trott att jag har. Ibland försvinner saker man inte trott skulle ha försvinnit. Ibland får man meddelanden och samtal som man aldrig trott skulle komma. Ord kan betyda så sjukt mycket, men kanske inte tillräckligt. Jag hatar när jag inte vet vart jag har vissa, jag hatar att duga ibland. Alltind eller aldrig.

Nu är det dags att bädda sängen och sedan gå till tåget, jag skall åka hem! Hem till min älskade Joel och sedan hem till mamma och pappa.

Vi hörs nog kanske ikväll, skall försöka skriva lite på projektet när jag kommer hem. Vi hörs.

Kärlek från Sara

Ibland känner man att man inte har tid eller lust att kasta sig in i något nytt, att det kräver för mycket tid och energi.
Ibland är problemet att det finns för många val, för att vara säker på att man väljer det bästa. Det är November, 2008 och valet är i mina händer. Känslan är med mig, viljan är med mig, men modet ligger under kudden och väntar.

Vi har samma planer i framtiden, resa, shoppa, flytta till en lägenhet, skaffa barn (a) och i slutändan leva ett lyckligt liv. Men kommer det verkligen att fungera, och hur seriös vågar man bli. Borde jag bli orolig och tankarna redan finns i min hjärna, eller är det bara att köra på? Snälla, låt mig spola fram tiden ett antal år, då jag på ritkigt är berädd. Jag är berädd nu, men det finns ingen vid min sida som är det samma.

Jag drömmer, så fina drömmar. Det är rosa, det är rosetter, det är mjuka pyjamasar och bajsblöjor med i spelet. Jag kan inte sluta hoppas. Tack.

Det rycktas om att det kommer att bli en grym helg nästa helg, jag hoppas. Jag älskar att festa och ståi. Det känns så roligt dagen efter när man tänker tillbaka till den mer eller mindre detaljerat minnesväda kvällen som för ett par timmarsen slutat. En livlig förfest, fest och efterfest står på spel. Vart kommer den äga rum? Det är Björn ROsenström som gäller nästa helg, you rock my man.

Nu fick jag ett sms: Hemlig skriver: "Det blir man väl aldrig, men barn ska jag allt ha". Jag skrattar inombords, för jag fattar inte riktigt orden men ler inombords ändå. 

Snart avgår bussen från Rabbalshede, det är dags att ännu en gång sätta sig i den sköna sätet, nedsjunken i sin ensamhet för att ta sig in till Uddevalla. Min lägenhet väntar på mig, och jag väntar på den. Ikväll blir det nog inte att sova med Alexandra, vilket suger =(.  Jag gillar inte att sova ensam, det är så mörkt och tråkigt. Kom och gör mig sällskap. Jag har vant mig av med ensamheten. Dela min vardag med mig haha.

I veckan kommer Linnea och sover hos mig tror jag, älskar dig <3


Föresten, jag är besviken. Besviken på dig. Att höra av sig kostar inte mycket, att ens visa intresse av att fortsätta vara vän kostar inte mer än 3 ord. Vet inte hur jag ska tolka situationen. Men jag finns där.

Dags att draaaaaaaa, hejdå =)