Sara Danielsson

Om allting vore annorlunda hade mitt leende existerat, i samma grad som det gjort i existenses evighet. Det hade känts som om att min eviga tro om lycka och framgång skulle bli en verklighet. Någonting säger mig att det är påväg utför nu, att bromsarna slutat fungera samt att växlarna inte kan hjälpa mig att dämpa den slungande vägen ned. Min existens på jordens frasiga mark är inte en existens i samma syfte som den var igår, dagen före igår och tiden innan dess.

Att inte höra ord från dig, att inte höra andetag från dig och att inte höra dig skratta.
Det är för mig, att ta livet av sig.  Jag önskar mig bara en sak, vid varje tillfälle utropar jag
min önskan, i hopp om att någon där uppe hör mig. Snälla, ge oss tiden tillbaka.